Aftonbladet – 2 juli 1844, sida 3

gens sista skrifvelse till Rikets Ständer omfattar den med en ganska synbar välvilja. Af samma skrifvelse kan ingen annan slutföljd dragas, än att Kongl. Maj:t anser tidsförhållanderne påkalla riksdagens fortfarande, ända till dess, att ett förslag tvilltepresentationens ombildniog varder antaget till graödlagsenlig behandling vid nästa riksmöte. För min enskilda del, Varm anhängare af enkammarsystemet, — Norges bepröfvade ära och lycka, — yttrade jag, vid: en diskussion för några månader sedan, att ett uppskof med hela den stora saken vore bättre, än att nu förkasta konstitutionsutskottets först upprättade på nyssnämnde system grundade förslag, hvilket behöfde ytterligare tid, för att tillviona sig ett allmännare bifall. Denna åsigt kan, eter högsta nämndens, till förmån för tvåkammaresystemet, byligen förklarade oåterkalleliga beslut, icke vidare försvaras. Den måste falla, såsom en följd af den lagbundna ordoingens tvingande nödvändighet. Jag inser således mitt åliggande fortgå på förstärkta: konstitutionsutskottets lagda grund. Jag erkänner min pligt, att ställa mig nyssnämnde beslut till ofelbar efterrättelse. Konstitutionsutskottets förevarande förslag kan naturligtvis icke motsvara de många olikartade anspråk, som i denna vidt omfattande reformfråga förekommit. Det ligger icke inom möjlighetens gräns, att, in-om ett enda betänkandes omfång, kunna förnöja hundradetals, dels i principer, dels i detaljer, varierande opinioner; men det är vid sådant förhållande, för de skilda opi-; nanterne, en i hög grad betryggande omständighet, att Utskottets förslag är en för alla billiga granskare välsmakande frukt af djup forskning och samvetsgrann utöfning. Det är för en och hvar tillfredsställande, att genom samma förslag finna sig förvissad, att frånträdande af nuvarande Representations-form skulle kunna verkställas på ett sätt, hvilket närmare står att förlika med de fleste inom särskilda Riksstånd uttalade meningar, och icke destomindre bereder öfvergång till en, efter all sannolikhet, bättre sakernas ordning. Moraliska och materiella skäl förena sig till förslagets antagande. De förra, som jag till en del redan antydt, låta sig bättre kännas, än beskrifvas. Jag vill endast dertill lägga, att Kongl. Maj:t, derest förslaget antages, skulle i detsamma kuana finna en säker ledning för de åtgärder, som å den administrativa maktens sida synbarligen blifva vid nästa riksmöte i och för Representationens ombildning oundvikliga. De sednare deremot skulle minst i en så vigtig sak, som denna, ifrågakomma, om man hos oss egde, att, för någon tid, ajournera Riksdagen; men då våra former häremot lägga oöfvervinneliga hinder, så förtjena också dessa skäl ett så mycket lilligare bebjertande. Sönderslites Utskottets betänkande, och göres det både i principer och deta!jer till mål för en lång följd af parlamentariska strider, så sker visserligen ingenting annat, än hvad som, i ämnen af en högre vigt, må i allmänhet anses rationelt och till och med för ett dyrbart sambällsåliggande; men ty värr löper man härigenom fara att stöta på en klippa, fruktånsvärd, i samma mån, som enskild välfärd kräf. ver ut sin, icke ostraffadt, förbisedda rätt. Denna anmärkning gäller i hela sin vidd för en icke ringa del representanter. Det skulle utan tyifvel, med hänsigt till deras enskilda ställning, vara för dem i hög grad betänkligt, att, efter 15 månaders vistelse vid denna riksdag, finna sig af omförmälde anledning föranlåtne, att ytterligare uppehålla sig här i månader och kanske år. Detta förhållande är notoriskt. Det är känd sak, så god, som vittnad. Det bör, i möjligaste måtto, tillvinna sig ett förtjent afseende. Alltså, mine herrar, förekomma här omständigheter, bevekande för både hjerta och förstånd, — omständigheter, som för min uppfattning visa sig så talande, så bindande, att jag icke tvekar att nu tillstyrka bifall till Konstitutionsutskottets ifrågavarande memorial. — — — Herr Wern: De anmärkningar, som blifvit af flere talare framställde emot val-lagförslaget, skall jag i korthet upptaga och deröfver mig yttra. En talare ogillar samfäldta val, och har erinrat, att många af städernas handtverkare, som nu ega valrätt, äfvensom arrendatorer af stadsjord, blifvit ifrån en sådan rättighet uteslutne. De förre skulle väl merändels få rösta för jord, hus eller tomt, men jag vill dock gerna medgifva valrättens ytterligare utsträckning i demokratisk anda, hvilket dock strider emot bemälde talares yrkande, att massorne böra varsamt behandlas. Om dermed menas, att dessa allt framgent skola hållas neder, kan jeg deruti icke instämma. Otydligheter i redaktionen medgifvas, men det hade varit mycket väl, om anmärknipgarne, i afseende derå, kommit Utskottet tillhanda med återremissen af memorialct, N:o 38. Valberhetenps inskränkning till stånd el!er klasser tror jåg icke vara allmänt omtyckt, och derigenom skulle utan tvifvel den splittring inom Rikeförsamlingen underhållas, som nu allmänt öfverklagas. För en och annan anmärkning, även om den är rättvis, bör icke hela förslaget förkastas; sparare bör detsamma, på det af talaren anförda skäl, i afseende å riksdagens förkortande, nu antagas, hvarvid faran torde vara obetydlig, enär en ytterligare granskning af nästkommande Ständer förestår, och förslaget dessutom, innan det kan varda gilladt, skall pröfvas jemväl af Regeringsmakten, dervid de af talaren, såsom vördnad förtjenande, omtalande konservativa elementer icke torde komma att sakna billigt afseende. En talares dernäst argumentum longum, mixtum et compositum ang. Kongl. Maj:ts blifvande inflytande å valen, i händelse valrätten skulle bero på bevillningep, förstår jog icke. Inpehafvande egendom och utgörande skatter hafva af ålder utgjort grunder för rättsanspråk i detta afseende. Nyssnämnde talare har kallat förslaget oformligt, partiskt och absurdt. Han glömde denna gång epithetet oanständigt. Men den, hvilken så lätt kan gifva hvilken färg han bebagar åt andras åtoärder. och den. som varit så i tillfälla att förvärfva