Aftonbladet – 2 juli 1844, sida 2

icke kan fatts, hvartill en ännu vidare utsträckt och omedelbar myndighet inom denna sednare, medelst ledamöters särskilda utnämnande derstädesför regeringens räkning, skulle tjena. Vill man åter förutsätta den bedröfliga händelsen, till hvilken under närvarande regering ingen likuelse visar sig, alt det goda förståndet i sådan mån minskades, att representationen, i de frågor, som rikets. väl fordrade, måste yt!ra ett allvarligt motstånd, så förlamar man detta onekligen, om man icke: lemnar representationens sammånsältln ng oberoeade af allt annat än folkets eget val. M Oaekligen måste något konservlaivt och af rälla slaget, finnas inom representationen. Men frågar blir alltid hvad man menar med det rätta konservativa? Icke måtte man härmed kunna förstå upprätthållandet af något Ondt, dåligt, skadligt, blott på fördomar hvilande? eller återhållandet af något Godt, något för samhällets bästa nödvändigt? Tvertom! Man får med den konservativa kraften endast mena upprälthållandet af ett befintligt Godt mot skadligt nyhetsmakeri, såväl som motståndet mot ett Ondt, som möjligen ville insmyga sige Men för ett sådant konservativt erfordras ingenting al börd, men mycket af klokhet och godhet. Låtom oss nu tillse, huruvida Andra Kammaren kan svara häremot. Man säger icke sanningen, då men påstår, att den föreslagna Andra Kammaren består af alldeles samma elementer, som den Första Kammaren, derföre, att den utnämnes genom den selnares val. När alla valberättigade öfver hela riket genom sina valmän utse Första Kammaren, så är det redan klart, att de till sina gemensamma intressens bevakande i den måste insätta de bäste och klokaste män de känna. Då man under representationens närvarande skick någon gång vid förfluina riksdagar hört talas om liknöjdhet, i-afseende på uppsända riksdagsmäns qvalitet, har detta endast haft sin grund i kommittenternes misströstan, att deras ombud vid riksmötet något skulle förmå: uträtta, hvarföre de betraktat alltsammans som ett onus mera än en fördel. Men icke så, om representationen får enhet och sammanhang. Så snart menniskor veta med sig, att de skola sända ombud, som verkligen ega att befatta sig med sina kommittenters Väl elier Ve, och dervid skola ligga en kraftfull hand, så ligger det i sakens natur oundvikligen, att man härtill skickar de dusligaste man kan finna. Sjelfva Första Kammaren måste således, på grund af sjelfva sakens: väsende, komma att utgöra en couche ofvanom hela det öfriga folket, innefattande samlingen af det i politisk mening klokaste och bästa i landet. Men utgör nu redan Första Kammaren en sådan Folk-elite, så måste Andra Kammaren, som af sjelfva denna elite utses, bilda ännu ett högre lager af klokt och godt folk. Skulle Andra Kammaren väljas omedelbart af folket, på samma sätt som den Första, så kunde den sägas komma att bestå af samma slags elementer som den; den utgjorde visserligen äfven då en elite; men likväl blott en elite af första ordningen, såsom Första Kammaren är. Nu, deremot, blir den. ovedersägligen en elite af andra ordningen, högre och fullkomligare i sitt slag. Den är således redan härigenom konservativ, då man med detta ord förstår den högre klokhetens naturliga omsorg att vilja vårda och upprätthålla hvarje verkligt Godt, som finnes i samhället. Vidare hör det, enligt förslaget, till den Andra Kammarens egenhet, att dess ledamöter skola vara valde för nio år eller trenne efterföljande riksmöten; då, deremvot; den Första Kammarens medlemmar utses för gånger. I denna omständighet, som man från motsidan hittills icke nog uppmärksammat, ligger en konservatism af ganska stor och sann betydelse. Den motvipt, som vid riksdagar behöfves mot ytliga påfund, skadliga och omogna hugskott, måste finnas deruti, att dylika nyheter afstyras genom personer, som, med klokheten och välviljan för det allmännas verkliga bästa, förena erfarenheten från förflutna riksmöten, veta huru samma eller dylika frågor då behandlats, och följaktligen stå rustade med skäl mot hvarje nytt, som är skadligt, till försvar för hvarje gammalt, som är godt. Endast detta innebär konservatism af det slag, som ett samhälle i sjelfva verket tarfvar; och Andra Kammaren ses inrättad för ett så beskaffadt ändamål. — Prunkande men tomma bördsideer, jemte deras frukter, med hvilka utsökta namn som helst, behöfva icke för rikets räkning konserveras; oförnuftiga lagar, skadliga för närinsarne och det helss förkofran, behöfva icke heller genom sjelfskrifna riksdagsledamöter konserveras; lika litet ligger någon makt på, att uppfostran, sann upplysning, den allmänna moralen och rättvisans jemna skipande, tillbakahållas genom konserverande af mörker, fanatism, väld eller privilegier och prerogativer, som stå i strid med det helas intresse. REAR