Aftonbladet – 2 juli 1844, sida 2

in på ett annat ämne, sökte lugna honom. Det är ju blott en individuell åsiet,, sade han, pjag kan ju hafva orätt och vederläggas., Men Doloroso skakade på hufvudet. Hvad ni säger,, svarade han, kan icke vederläggas. Det ör öfvertygelse, som förkrossar mir. Jag ber er,lemna migt Ni vet icke, j-g upprepar det, ni vet icke hvad det är, som skakar mig så djupt. — Jag måste vara ensam — ensam., Medan Ludvig inträdde i ett annat rum gick Raymond öfver till Constance. Riarcourt var hos henne. Begge tycktes förlägna. Er herr far, sade Raymond till henne, befinner sig i en högst upprörd sinnesförfattning. Hen önskar, att jag skall lemna honom. Skulle icke ni vilja hålla hozom sällskap ? Min far bar odrägliga nycker, svarade QConstance förtretad, jag tackar för hans sällskap. Raymond skakade på hufvudet och toz afsked med en blick af vrede på Riancourt. Det börjar allt. mer dagas för mig, sade han för sig sjelf. Mina efterforskningar hafva icke varit fåfänga. Den bofven skall jag väl ändock ertappa. Sedan tre år låter han regelbundet se sig några månanader; hans pass är utfärdadt i Florens. Vi få väl se, om han är i Toscansk krigstjonst. Till namnet Fransman, till språket Tysk, och till sin syssla Italiensre; hvad skall man göra af den figuren? Jag bedrager mig icke: han ver i Pyrmont cch blef der häktad som falsk spelare. Då bar ban icke uniform; en bindel betäckie hans exa öga. Sannt är, att med Doloroso finnes ingenting alt uirätta; men iag är lik skyldig att bevara hans dotter för olycka. Svaret från Fiorenz kan icke länge uteblifva; sedan vill jag hålla domly — Han och Ludvig begåfvo sig bem. Med afsigt lemnade han ynglingen tid alt övertänka det afgörande samtalets innebåll. Om aftonen sutto begge, sysselsatta med böcker, vid arbetsbordetLudvig var synnerligen tankspridd. Man bläd