Aftonbladet – 29 juni 1844, sida 2

— ir — LL ————..-——G—Ä7 Q2 AA mästarna omfamnade honom. Gerna skulle jag gifva er min dotters band, sade han, ai vore en person efter mitt tycke, lågande af enthusiasm för konsten och med den redligaste karakter; men hvad kan jag göra för er? Riancourt har, likt den lede fienden, inträngt i huset. Ju större hans inflytande på mia dotter blir, ju mer drar hon sig tillbaka från sin far. ,Men hvarför förbjuder ni bonom ej ert hus? frågade Ludvig; hvarföre siger ni ej er dotter, att hennes rykte lider af hans besök? Skulle hon väl fråga derefter?, genmälde Doior0so. Beror ej Constance af sig sjel, och skulle hon inie genast lemna mitt hus, om jag toge detta steg? Jag är en olycklig far! — Men som jag känner Constance, skall bon sjelf vakna ur in dröm; hon skall rodna af blygsel och bittert ora st vAck, när det är för sent! suckade Ludviz. Nej, goda Ludvig; sade Doleroso, tvifla ej på Constances dygd; 128 svär er, att flickan har fasta grundsatser; hon är dygdig af stolthet och ezeasinne. Låtom oss derföre hoppas. Hon är sirad och bedröfvad öfver den förolämpning, som offentligen vederfarits henne; men hon skall åter uppträda; — med publikens bifall, skall hennes lust att sjunga återkomma. Hon skall öfva sig tillsammans med er, och allt skall då vara glömdt. Ludvig kände sig icke tröstad. Han kom oroligare, än någonsin, hem, och sökte genom arbete skingra sina tankar. Constances bild log emot honom, älven ur noterna. Han skref på finalen. Men tankerne ville icke komma, ej förena sig till ett helt. Han sprang slutligen upp, med alla tecken till otålighet, och kastade bort pennan. Rai