Aftonbladet – 29 juni 1844, sida 2

D.t är alldeles icke svårt attgenomtrånga syftemålet med alla dessa osanningar. Men på det! ingen gissning måtte behöfvas, bar Den Konstitutionelle i går uttryckligen nämnt, stt Aftonbladets hotelser gjort det snart sagdt till en hederssak för hvar och en, som ej vill anses för en feg pul-i tron, att sjelfständigt yttra sin tanka, hvarmed naturligtvis förstås en tanka, motsatt Aftonbladets. Det är eit sätt alt söka pigga upp det ridderliga modet, ungefår såzom när en fältherre håller tal till sina soldater, att gå blindt och oförskräckt på eroot fiendens kanoner, Allt detta är godt och väl, och att Den Konstitutionelle och Biet söka stärka modet hos sina bundsförvandter, är mindre underligt, i synnerhet om de ej sjelfve hafva alltför mycket af den varan; men en liten omständi,het felas, nemligen att med detsamma som de värde herrarne påstå, att Aftonbladet framkastat hotelser, hvilket är en skäligen plump beskyllning, borde de äfven angifva, hvari dessa hotelser bestått; men det faller sig något svårare. Biet, vi måste tilläzga det, har åtminstone denna gången varit ärligast. Det her angifvit, hvarest hotelserna fiunas, nemligen uti en liten skämtande artikel i Thorsdagsbladet, i anledning af Den Konstitutionelles uppgift om de 800 adelsmännen, som skola hitkomma från landsorten, för att rösta mot förslaget. Aftonbladet tog sig fribeten anmärka, alt då alla desse 800 omöjligen kunna få rum på riddarhusets bänkar, tillika med de adelsmän, som förut finnas i hufvudstaden, så lär väl en del få formera queue mot reformen i trapporna och på torget, hvilket utan tvifvel skall gifva bela saken i dramatiskt hänseende ett nökadt intresse och jemväl föranleda ett talrikt tillopp af åskådare omkring köen. Uti det sista ser Biet nu den förfärliga hotelsen, utgjuter sig genast pathetiskt, huruledes man bör ihågkomma, att Sverge har en Konung, som icke är någon rabulistkonung, och förmenar, att han icke ett ögonblick skall tveka att förlägga riksdagen till en landsortsstad, i fall den oförmodade och för hela landet vanärande tilldragelsen skulle kunna inträffa, att hufvudstadens mobb uppträdde såsom Sverges sielfskrifne representant. Nu fråga vi, om det icke är både ömkligt och löjligt att se den skrämsel, som måste ligga hos personer, hvilka genast äro färdige att vilja flytta riksdagen till en landsort, derföre att några andra klasser än adeln kunde intressera sig för utgången af representationsfrågan. I Aftonbladet finnes icke den ringaste skymt till antydning om något slags inverkan på representanternas fria vilja, än mindre på någon sådan af våldsam art — och vi skulle visserligen vara de förste att vilja afråda hvarje sådan. Måste det icke då bevisa ett bra ondt samvete hos dem, hvilkas meningar tala genom Biets tunza, eller rättare, en bra djupt rotfästad öfvertygelse, att reformen är ett lifligt önskadt och verkligen allmänt behof, samt att ett envist motstånd deremot för ståndsprincipens biTbehållande är i hög grad opopulärt hos folket, di Iman kan på det viset uti ett fullkomligt oskyldigt skämt finna en sådan näring för sin inneboende förskräckelse? Sak samma är det med Den Konstitutionelle, som för några dagar sedan äfven fann en hotelse Juli det hopp, som Aftonbladet uttryckte, alt mången af dem, som ännu af en eller annan enskild . J anledning, såsom ståndsördomar och dylikt, hys? betänkligheter vid att antaga förslaget, skall, nä! det afgörande ögonblicket kommer, besinna sg innan han lättsinnigt lemnar sin röst till förka stande af en samhällsförbättring, för hvilken tid punkten just nu synes vara mera gynnande är någonsin. Vi kunne väl fatta, att de som åtagit sig att drif. va reaktionens och de enskilda intressenas smut siga bandtering, mot det allmännas erkända ön:kar om en reorm, som sammanhänger med hela få derneslandets pånyttfödelse, skola plågas af en så dan der misstänksamhet och rädsla; men Alton bladet hvarken ämnar eller behöfver taga åt sig d på en gång barnsliga och lömska insinuationern? ty om någon har uppmanat allmänheten, att tag noga kännedom om saken och handia på öfvertygel sens väg; om någon har utförligt sysselsatt sig me att göra det nya förslaget till dess serskilda dela bekant för pubbken, så är det visserligen Afton bladet, hvarpå man ock, bland annat, har ett be tl vis i sjeliva hr kapten Lindebergs, af Biet oc IDen Konstitutionelle förordade, uppmaning, at vi måtte skrifva mindre i saken. Men om na tionen verkligen börjar allt mer känna nödvändig I heten, att dena önskade samhällsförbättringen ick ;l3agre undanskjutes eiler eskamoteras: om del laf sådan anledning mer och mer begynner intres I sera sig för det nu hvilande förslagets framgång loch om en känsla af ovilja skulle uppenbara si lJåtminstone mot dem, hvilka emot bättre vetand eloch för egna afsigter söka att bortvrida verklig l sammanhanget — ty sådana finnas ty värr, vis serligen, ehuru äfven mången kan al ärlig öfver -Itygelse hysa betänkligheter mot förslaget; då må! Ite detta icke vara reformpressens fel, utan dera: ;lsom icke sky hvilka medel som helst, för att b: t fordra sitt ändamål, och då är det icke värd latt skylla på hotelser, som aldrig existerat. Al uppmana till mozen öfverläggning i sak och ti po Po Ke SM OR