META oo MUSIKHATAREN). ETT NATTSTYCKE ÅF GUSTAF NICOLA Ludvig och Raimond fortsatte sina besök i Dolorosos hus. Do första dagarne lät Constance ej se sig. Sedan infann hon sg i fadrens rum, hvarest -hon, i början kallt, men efterhand mera vänligt och höfligt samtalade med Ludvig. Deremot undvek Riancourt fadrens kammare, Han ensam hade tillträde till Constance; rum: Raimond talade derom med Dolorose. Han sade honom vid detta tilfälle, att Riancourts ansigtsdraz hos honom framkallat ett dunkelt, men 02ngenämt minne, och att han måste varna Constance för umgänget med denna menniskoa. Kapellmästaren ryckte på axlarne cch förklarade, alt har ej mer vågade säga något åt sin dotter. Men Ludvig sörjde och — älskade. Oita föresatte han sig, att mana ut Riancourt; men vid mognare öfverläggnipg fann han, att han derigenom skuilc göra sig ännu mer förhatlig för den älskade, oct Riancourt tyckte, sedan han nu såg sig så ögon skenligen gynnad, det icke löna mödan, att skänk någon uppmärksamhet åt sin rival. Under dessa spända förhållanden fottfor yng lingen alt komponera på sin opera. Men mer hans inspiration var det förbi. Doloroso, hvar knarriga väsen, sedan tvisten med dottern, nåt sin höjd, fann numera endast glädje i Ludvig umgänge och deras arbetande tillsammans. Dennt yppade nu för honom , hvad Doloroso visserliger länge vetat, att han älskade Constance. Kapell 7) 80 Aftonbl. 24 133, 134, 1585, 138, 157, 158, 140 141, 142, 144, 145 och 146,