Aftonbladet – 29 juni 1844, sida 2

—s—————S helt annorlunda är det ej med hvarje större instrumentaloch vokalkomposition? — Ni har der tjugo systemer; för ait således låta ett enda ackord ljuda, måste ni sätta tjugo rader noter öfver hvarandra, utfylla väl fyratio till femtio nothufvuden, svansar etc. — 0, hvilken värdig. sysselsältning för en Man, som är bestämd för ett verksamt och sträfvande lif! — Ändtligen står ett ackord der, och under det man raspat härs och tvärs med pennan, och femtio gånger doppat i bläckhornet, har inspirationen gått för fon i våld! En hel förmiddag får man sålunda hålla på med punkter och streck, och med bråk och möda har man ändtligen fått några sidor af partituret färdiga, d. Vv. s. vid pass trettio till fyratio takter af kompositionen. Här kommer hvad jag nyss sagt Nu erfordras ju först femtio eiler etthundra personer, för alt gifva örat intrycket al ett ackord, för en sekund. Målaren ser hkväl, huru färgerna under hans händer få lif, bildhuggaren och arkitekten, huru verket med hvarje hugg af mejseln och med hvarje sten mer och mer närmar sig till fulländning; men komponisten har, efter all möda, blott en bok med svarta krumilurer liggande framför sig. Åt fanders med musiken I Men ligger inte denna ofullkomlighet, som, jag medger det, i dag förefaller mig odräglig, i bristen på ändamål:enliga nottecken ?n Visserligen: men att uppfinna tecken, som undanrödja denna ofullkomlighet, anser jag för omöjligt. Denna sinnliga, Gqvinliga, vmanliga konst innersta väsende sträfvar deremot. Och hvarföre slutligen denna månadslånga, ja, om vi tala om en hel opera eller ett stort oratorium, årslångs