Aftonbladet – 29 juni 1844, sida 2

j L a, a ine ee 1 MM OT a holms garnison. laf antagen ordningsstadga, kunna, .plena, bullrande yttringar af bifall eller ogillande Mm I em pH OT sen myckel latt verkstalides al vanligt arDetsiolk, och att faran för olyckshändelse vid att låta ovana, och till och med befål saknande personer handtera en sådan pjes, syntes mindre än vid vanliga kanoner. — Malmö Allehanda med sista posten har lemnat ett aftryck af några yttranden i representationsfrågan i Borgareståndet vid sista riksdag. Ehuru ett par af dessa redan vid ett tillfälle år 1844 varit införda i Aftonbladet, äro de dock så intressanta och innebålla så mycket öfvertygande, alt större delen af allmänheten säkert med stort nöje skall påminnas derom, och då utan tvifvel äfven mången finnes, som ännu ej genomläst dem, göre vi äfven här nedan ett utdrag af det hufvudsakliga deruti. Den 30 September 4840 yttrade sig Hr Petre, som följer: Ridderskapet och adeln gifver ingen tilliredsställande garanti för vården om nationens frihet. Historien visar väl alt det gilvits en tid, då adeln allena bildat ett motstånd, å den representativa sidan, men den visar ock, att detta motstånd hos ståndets majoritet mindre afsett allmänna medborgerliga rättigheter, än personliga prerogativer, de der, genora ett af enskilda förhållanden motiveradt missnöje med regerande konungar, förorsakat oro och jäsning. Aktningsvärda undantag finnas visserligen, och derom gifver adelns representation inom denna riksdags koastitutionsutskott ott ganska vackert exempel; men till sin fulla kraft qvarstår dock den af erfarenheten bekräftade sanning, alt adeln i allmänhet icke, under navarande statsskick, kan bidraga till ett säkert värn för rikets grundlagar, icke motsvara de dyrbara anspråk, hvilka grunda sig på medborgerlig anda och ett sannt konstitutionelt sinne. Ridderskapet och adeln afviker, under utöfningen af dess riksdagsmannarätt, som grundlagen tillerkänt detta stånd, icke till högre, men till lika andel med hvarje af de öfriga riksstånden, ganska märkbart från sina medständer, äfven i de former, der representationens kollektiva anseende svårligen medgilver någon skiljaktighet. Ståndsordningen eller riddarhusstadgan, som i väsendtliga delar har inflytande på riksdagsärenderne och således nära rörer hela representationen, har konungens regering efter godtfinnande förändrat, hvarvid ridderskapet och adeln låtit bero, oaktadt dess till samma stadga upprättade och antagna förslag var, jemlikt 42 . riksdagsordningen, i öfverensstämmels2 med grundlagarne författadt. När konung och ständer skola mötas, antingen i kyrkan till andaktsöfningar, eller på rikssalen i plenum ple: norum, så omsväfvar ridderskapet och adeln alle: na konungens person och intager dymedelst er ställning af lifegenskap. Under sina riksdagsöfverläggningar har adeln städse utanför sina dörrar er af flere man bestående lifvakt, uttagen från Stock: Utan binder så väl deraf, som under adeln: ega rum. Då de öfrige riksstånden å sina sam lingsrum opåminte iakttaga vissa, i det allmänn: lefvernet oundgängliga, till den bildade umgänges -Itozen hörande bruk, så behöfva dessa inom adeln bus alldeles icke följas. Man finner således der att både ordförande och ledamöter kunna, unde ståndets plen2, visa sig med betäckta hufvuden till och med i närvaro af inbjudne åhörare, hvil ka det är vid ansvar förbudet, att presertera si på samma sätt. Ordiöranderne i de ofrälse stån lden ega ansvarsfritt promenera till och från dess stånd: samlingssalar. Annorlunda är förhållande med adelns ordförande. Honom låter konungel a!ltid under riksdag, uti bofvagn med konungen ; Mlivre, transportera till och från adens samlings rum. Tjenare vid konungens hof kunna, till obe gränsadt antal, såsom adelns representanter del taga i riksdag. Representantkallet bindrar den icie ens att uppträda i riksstånden med uppdrag som tillhöra deras enskilda tjenst hos konungen Styresmän öfver rikets höfdmgedömen ega, me bibehållande af sina löner, oafkortade, att sätt länsstyrelsen å sida, för all den tid, som konun gen under påstående riksdag önskar deras närvar å svenska riddarhuset. Generalsoch amirals personer, regementschefer och militärtjenstemän hvilka å riddarhuset innehafva representationsrät! kunna i kommandoväg beordras till deltagande riksdag, med fortsatt åtnjutande af löner oc tjenstgöringspenningar. — Rådgitvare hos Kong Moj:t, ordförande i rikets hofrätter och kollegzie och deras underordnade embetsoch tjenstemä hafva jemväl, derest representationsrätt å riddar huset dem tillkommer, full frihet att totalt för summa deras embetspligter, för att, utan afkort ning å egande löner uppå stat, utöfva riksdags I mannafunktioner, så länge konungen godt finne; Ridderskapet och adeln, i dess egenskap af riks rr