Aftonbladet – 27 juni 1844, sida 2

EP rr TA EES AS SP ET ESSER AP SEE EST SK SAST varseblifvit Sebastian, så trodde han att det var det plötsliga skrattutbrottet på parterren, som förvirrat Ludvig. De slynglarna, tänkte han, hur kunna de också välja en duett, hvari Constance sjunger! Visserligen har jag ej gjort dem uppmärksamma derpå. Felet är mitt. — — Sedan ett annat stycke blifvit annonseradt för det återstående af aftonen, lemnade han logen och skickade eter sin vagn, som ban först beställt dit till spektaklets slut. En drickspenning förskaffade honom tillträde på teatern. Ludvig bade just lemnat huset, då Riancourt inträdde till Constance i klädlogen. Den. förödmjukade sångerskan gret ännu. ,Ser ni, dyra Constance,, hviskade han till henne, det är lönen för den utmärkelse ni visat den tölpaktiga pojken! Men hvar jag träffar honom, skall han inte undgå den tuktan, han gjort sig förtjent afl — Fatta er, ni måste fara hem; min vagn skall genast köra fram., Constance var ej i lynne att höra på hans tröstegrunder och hotelser; hon talade litet: och for till villan, -hvarest hon tackade honom och bad honom lemna sig allena. Uader natten öfverlade Rianeourt, hvad han hade att göras Tillfället, tänkte ban, är mig gunstict, ty hennes fåfänga är så djupt sårad, att hon till slut öfverger ieaterlifvet och icke mer uppträder. Det kan ej fela, att jag uppnår mitt raål; hon måste tro, att jag är underdånig hennes snille. Sedan sliter jag de band, som fängsla henne vid hennes for... Den gamla misantropen::plågar-den arma varelsen — Constance är munter och lefnadsglad — på redligheten af mina afsigter kan bon ej tvifla — helt sikert, hon följer mig. (Forts. följer.)