Aftonbladet – 26 juni 1844, sida 2

KEN tr .. FIIEINE NNK EE ————LLLLSL 222—0mmmemmmmmm med eit uttryck af högsta fasa och pekar uppåt. Förvånad, men likväl lugn, tittar Ludvig dit upp; han märker ingenting och fortsätter. )Du grymma, lyda orden i texten, aldrig blef ditt kalla bjerta rördt, det värmdes ej utaf min kärlekslåga .. Ett högljudt skratt på parterren aflbröt sångaren. Ett ogillande hysch! från flera håll tog han för ett tecken till publikens missnöje med hans sång. I detta ögonblick faller hans blick åter in mellan kulisserna. Mannen står qvar, och hans ansigte är ännu mer förvridet, likasom a högsta ångest; ännu en gång och ännu häftigare pekar han uppit, likasom fruktade han, att er bjelke skulle falla ned öfver det sjungande paret Constance i fara! är Ludvigs enda tanke, han hör ingen musik längre. Bort! ropar han till den älskade och rycker henne med sig; orchestern tystnar; — ett genomträngande stampande och hvisslamde höres från alla hålli salongen; — Constance afdånar. Studenterna skrika ett sSkallande tyst förgifves, hvisslingen fortfar, s:loogen genljuder a! stampningar, på parterren Och galleriet hör mar gälla skrattsalvor, hundradetals tystande röster öka oljudet ännu mer; Ludvigs vänner råka i handgemäng med misstänkt pack, en påk lyftes i vä dret, snart är bela parterren i fullt slagsmål, — polisen söker förgäfves återställa Ordningen; Ludvig båiler den afdånade Constanee ännu i sing armar midtpå scenen; ridåen måste gå ned. Bigge känna sig ur stånd att fortsätta stycket Publiken underrättas derom. Ludvis berältsr hvad som händi honom. Mar söker efter karlen, som bragt honom ur fattnin: sen. Denne står att icke att finna, och inger vet något om honom. — — Men det hade vari