Aftonbladet – 22 juni 1844, sida 3

FESTA AS 0 asarsauotas aa eg SE NE Na Du förolämpar mig med sådana yttranden! Constance förseglade nu i Ludvigs närvaro brefvet till Riancourt och afsände det. För ynslingen låg nu stor vigt på att bibehålla den älskades goda lynne, och han vågade inga flera invändningar. Men att han tydligen sett fläckarne i hennes karakter, det torde vara otvifvelaktigt. När han lemnat Constance, började den vankelmodiga med nya betraktelser. Hon var i högsta grad missnöjd med sig sjelf Det ville jag ändock icke, tänkte hon; tråden börjar trassla sig. Hur har jag kunnat glömma mig ända till sådan grad! Nu skola de begge två kunna göra anspråk på mig! Och allting var ändå så väl öfverlagdt! — Ludvig skall nu förfölja mig med dubbel vaksamhet; han är i stånd att kompromettera mig. I vastn3 han är mig till besvär, han blir odräglig. Ar det kärlek! Då är kärlek en högst obehaglig känsla. — Och två älskare på en gång rimmar sig alldeles icke. En af dem måste ge vika. — Göra de mig för mycken förtret, så ger jag dem korgen begge två. Min sjellständighet iannar Jag icke uppoffra så snart. Men, ödet må råda. Olycklige Ludvig! — , Repetitionerna till Iphigenie började. Doloroso förespådde sin lärjunge en lysande debut. Teaterdamerna slogo sina kloka hufvuden ihop; ynglingen fann behag för deras ögon. Men blott alltför snart märkte de, att den sköna Constance vunnit hans bjerta. Detta afkylde betydligt deras entusiasm för det nya fenomenet och stegrade ytterligare afunden mot Constance. Riancouts passion växte med hvarje dag. Constances bref bevisade honom, att han till och