Aftonbladet – 22 juni 1844, sida 3

Iskola gifva oss medel till nöjen. I olyckans stund skall Raymonds ädelmod biträda oss! O QConstance, säg ut det ord, som kan göra mig till den lyckligaste biend dödliga. Constance kände sig hänförd; hon upplyfte ynglingen, och begge omfamnade hvarandra. Säg ordet, du englalika! upprepade han. — Med det himmelska leende, hvarmed hon förtjuste alla hjertan, hviskade hon: Jag älskar dig! Var Ludvig bedragen, eller var han det icke? — — — Du ser, hviskade Constance, att jag icke kunde skrifva annorlunda till Riancourt. Hans ädelmodiga anbud, hans redlighet göra honom förtjent af all möjlig delikatess, Men hvariöre, älskade, svarade han, skrifver du honom icke enkelt och sanningsenligt, att du måste tacka honom för den dig tilltänkta äran? Ar han en man af ära, så kan han derföre icke vredgas på dig. — Uppriktigt sagdt, han har gjort mig och min far mången tjenst, och, — Vidarely Och jag kan ännu draga mången fördel a! honom. Ack, Constance, hur kan du hysa sådana tankar ?) Det är lefnadsklokhet. Jag är skådespelerska. Kanhända äfven mot migi Evinnerliga tviflarel Sålunda skall jag äfven framdeles umgås med min rival? Ja, och ju förnuftigare du uppför dig mot honom, desto mer skall jag älska digl HaRr skall ofta vara ensam med diglp ——