Aftonbladet – 19 juni 1844, sida 2

mn letta tilltal, torde vara lätt alt finna. Fan svaade ingenting. Den pratsamme baronen fortfor: Ni vet, bäste herr kapellmästare, att jag är en land edra största beundrare; jag har studerat alla edra operor, jag kan dem utantill; men Rossini har tillvägabragt en revolution i musiken; från alla sidor ansluter man sig till honom; hvarföre gör inte ni det också ? Rossini har ju förderfvat den goda smaken, gaf nu Doloroso till svar. Ni vill väl icke, att jag i en hast skall afsvärja den sträfvan efter djup, hvaråt jag egnat hela min lefnad, för att skrifva faddt och ytligt och emot all dramatisk sanning? ,Man måste foga sig efter tidsens läglighet, min bäste,, sade baronen och ryckte på axlarna, Gjorde ni det, — ursäkta er beundrare, — så hade ni i går afton gjort furore. Kännare, Jag t. ex. vi förstå visserligen att värdera er klassicitet men kännere äro icke hela verlden. Kom ibåt det förvånande uppseende, Rossinis Tancred nu gör i hela verlden. Redan femtiotvå gånger ha; den blifvit gifven här; i dag gilves den åter. Ja skyndar dit. Det är snart spektakeldage. Skada att er dotter icke sjunger Amenaides parti. Se ni, sådane arier som ,di tanti palpitir måste n Iskrifva, mycket melodiösa, koloraturer, trioler Imed ett bravurslut, som rent af manar ut foll till bravoskränande. Dylika effekter bringar n lalltid till offer för den dramatiska sanningen; n ltemnar inte å:kidarne tid nog till att applåd ai rycker dem genast undan till nåsouting .— I går applåderade jag flitigt, mon, det ii lkiar jag, ibland var det knappast möjligt; r men ville börja, var ni reden midt inne uti Usta nummer.