Aftonbladet – 14 juni 1844, sida 2

sigt. Detta kände han, och derföre kunde han icke förstå, buru man kunde ställa ett verk af Mczart bredvid eller till och med öfver hans. Mozart kom honom till mötes med alla tecken af bögaktning; men Dolorosos kalla allvar stötte hosom tillbaka, och hädanefter stodo de begge konstnärerna som fiender mot hvarandra, :Dolo:osos och Mozarts anhängare förde ett lifligt krig med hvarandra. På detta sätt hade tolf år gått till ända, när Mozart dog. Samma dag förlorade Doloroso sin hustru, som dog i barnsäng. Barnet förblef vid lif; det var Constance. Tvenne förut födda barn bade dött före modren. Från de ögonblick, Doloroso förlorat sin hustru, märkte man hos honom en mer och mer tilltagande dysterhet och sinnesoro. Han skapade dock nys verk, hvilka hänryckte hans anbängare. Mozarts förgudning var honom en borgen för hans eger odödlighet. Med denna känsla började han lefva upp för konsten och för sin dotter. Alltför ansträngd verksamhet undergräfde likväl småningom hans helsa, så att han till slut för flera år måste afhålla sig ifrån att komponera. Oiyckshändelser hade åter beröfvat honom den lilla förmögenhet, han efterhand förvärfvat; allt hvad han egde, inskränkte sig tillden villa, som han bebodde. Imedlertid bade Constance vext upp till jungfru och fått engagement som sångerska. Detta lifvade på nytt bans verksamhet, och efter ett långvarigt uppehåll skref han operan Belsazars fest, af hvilken, betraktande det ovanliga i ämnet, han lofvade sig utomordentlig verkan. Ea ung talangfull skald hade, ehuru med stor frihet, bearbetat det bibliska ämnet för scenen. Doloroso hade redan uppnått sitt sextiondeför