Aftonbladet – 14 juni 1844, sida 2

7 27yi meddeia här slutet af herr kapten Lindebergs skrift till rådhusrätten, med afseende på ansökningen att han måtte afstå sin ezendom till kreditorerna : Om våren år 1843 läto penningebehofyen eftertryckligt känna sig, emedan huset var intecknadt t:11 29,000 Rdr, således på 6000 Rdr nära sitt brandförsäkringsvärde, och flera län och räkningar borde betalas. Då erhöll jag genom en hederlig mans borgen, mot intecknirg i huset och pantförskrifning af lösörena, ett lån af 40,000 Rdr. Det hade varit väl för mig om detta ej skett; men under en sådan synpunkt kunde jag ej då betrakta saken, utan ansåg mig bjelpt dermed och erkänsam, såsom jag alltid skall blijva, för den bevisade välviljan. Vid början af Ju:i månad, då speltiden var slut, ägde jag endast 7000 Rår ointecknade skulder, alla ställda på tid och ingen pressant, samt hade betalt de flesta sujetterna månadens lön i förskott. Jag räknade på det förhöjda brandförsäkringsvärdet, på den ökade freqvensen, åtminstone på en lika stor freqvens som förut, på det utfallande brandkontorslånet och, intilldess sådant skedde, på den innevarande år i Juli månad tilländagående preskriptionstiden för den ofvannämnda inteckningen, således på möjligheten, att få huset mot lägre ränta belänt i någon allmän kassa. Var det då skäl för mig att göra en cession? Den andra tidpunkten dertill skulle ha varit vid innevarand2 års: början. Se här hvad auledning jag då haft att göra den: Januari månad hade,lik samma månad 41843, inbragt 8000 Rår, och Februari gifvit 1000 Rdr mer än denna månad gaf år 1843; Jag hade uppgjort en plan till teaterns organisation för det kommande spelåret, enligt hvilken personalens aflöning var ställd på lott, i stället för fixa löner, en viss amorteripgssumma var bestämd för de ointecknade skulderna, hvilka på fem år borde vara betalta tillika med den sistnämnde inteckningen, en viss hyra för huset och effekterna skulle afgå, och jag dessutom uppbära en gifven lottande! såsom mitt arfvode. Denna plan var gillad och antagen af de förnämsta bland teaterns sujetter. Det hide lyckats mig organisera en aktieteckning å 15,000 Rdr, -dervid gynnad, dels af fordringsegares, dels af några vänners välvilja, hvilken kom till stånd d. 29 Februari. Den öfverskjutande, då för mig bekanta, skulden var ungefir 6000 Rår. Jag vågade tro, att när de tvecne första månaderna af året gifvit ett gynnsammare resultat än det föregående, skulle de återstående äfven göra det, i synnerbet som flera nya och begärliga stycken voro under uppsättning, och H. M. Konungens dödsfall visserligen förutsågs såsom sannolikt; men denna olycka, långt ifrån att anses menlig för Nya Teaterp, tvärtom al mänt troddes böra komma att bereda dess blomstringsperiod. Den skulle då bli ersam !om hu!vudstadens nöjen, både de offeutliga och de enskilda, och biott en ringa del af de summor, som hvarje år dertill åtgå, voro tillräckliga att fylla dess bebof. Var det skäl, att under sådana förbållanden göra en cession? Jag tillstär, att så långt sträckte sig icke milt förunnde, och af ingen hörde jag mig då rådas ertil En högre vishet, hvars afsigter jag, lika litet som någon annan dödlig, känner eller hvars makt jag förmår motstå, hade likväl beslutit, att alla mina och alla andras beräkningar skulle slå felt, och att just då jag trodde mig nalkas målet för mina bemödanden, och någon tid af hvila och lugn förestå mig, var jag som alldramest aflägsnad derifrån. Under hela den föregående tider, allt ifrån företagets början, hade nästan hvarje åtgärd, hvarje försök jag gjorde att bereda dess fortgång och anskaffa medel dertill, mött svårigheter, men likväl slutligen lyckats. Nu deremot knöto sig svårigheterna och missödena i en oafbruten kedja ända till den sista länken, som är min nuvarande ställning. Det Kongl. dödsfallet som troddes bli en rs —————— LL 2 r r—j?. ij vv cv Örxseesmeoeo-————666f-—65s——E— LT