Aftonbladet – 14 juni 1844, sida 2

indirekt anledning till fördelar för Nya Teatern, var tvärtom signalen till denna massa af motgångar. Allmänheten förlorade nemligen just nu all håg för teatern, allt behof af tidsfördrif, af sjiulsnjutning. Freqvensen, som förmodades böra bli stor så snart teatern öppnades, aftog tvärtom och upphörde nästan alldeles i den mån Kongl. begrafaingen nalkades. Härtill kommo andra missöden. Skådespelet Lucretia Borgtas uppförande hindrades af censuren... Denna omständighet, och den uppmärksamhet målet väckte,. troddes böra bli till fördel för stycket, når dess uppförande slutligen tilläts. Man misstog sig. Alla voro ense om styckets genialitet, om de spelandes förtjenst, om uppsättningens oklanderlighet. Icka desto mindre har det aldrig förmått fylla huset, bar endast kunnat gifvas sex. gånger för medelmåttiga, stundom icke fjerdedels, hus, och sista gången det var ämnadt att: uppföras, måste spektaklet inställas, emedan hela försäljningssumman kl. 2 ec. m. endast steg till 45 Rdr Bko. Åtskilliga de utmärktaste och rödvändigaste sujetternas inträffade sjukdom har lagt nya hinder i vägen, särdeles herr Sevelins benbrott, som ej blott hindrade ett nyuppsatt styckes gifvande, utan äfven gjorde hela hans repertoir obegagnelig. Dessa motgångar inträffade vanligtvis alltid till eo söndag, hvilka dagar anses såsom d2 bästa för spektaklerna, och af aderton sådana, som förekommo under Mars, April och Moj, har teatern antingen icke fått spela, eller måst ändra de annonserade styckena på nio. Den ovanligt varma och torra väderleken har äfven afskräckt publiken från spektaklernas besökande. Sällsamt nog hafva de fyra regnvädersdagar, som inträffat från d. 28 April till och med d. 2 Juni, varit sådana, då teatern ej spelat, utom en, då en sbjeuw hade sin benifice. Förlidet år, då Maj månad likväl var ganska missgynnande, inbragte teatern dock under Mars, April, Maj och Juni 46,000 Rär; i är, då de troddes böra gifva vida mer, ha de inbragt 40.048 Rdr. Från d. 28 April till d. 46 Mez2j inbragte testern, sedan dagkostnaderne voro afdragna, en behällniog af 400 Rdr. På sex veckor gålfvo fyra spektåkler en sammanlagd bruttoinkomst af 273 Rdr, d. v. s. alldeles ingen bebållning. Förlidet år gafs sista spektaklet d. 26 Juni på en söknedag, och inbragte 665 Rår. I årgafs det d. 2 Juni, således nära fyra veckor tidigare, på en söndag, och inbragte 226 Rdr. Jag hemställer huruvida det varit för något förutseende möjligt att tänka sig ett dylikt förhållande. Ett annat misstag, som jag begått och som jag bör erkänna, är det, att jag räknat något på publikens deltagande och välvilja ijör företaget. Jag vågade tro, att det förtjente någon sådan, icke blott för mina anstränguningar, hvilka man mätte uppskatta hur lågt som heldst, och för hvilka jag aldrig begärt eller väntat någon löna, men för sjelfva saken, för den nationella id som låg till grund derför, för det tillfälle till det estetiska sinnets återställande eller lyftning, som här genom var beredt och för sujetternas bemödarden och förtjenst. Teatern bar, på de nitton månader den hållits öppen, gifvit 70 särskilda styckan, deribland åtta förut icke uppförda svenska originaler, åtskilliga inhemska musikkompositiorer, samt bland dessa pjeser några af erkändt klassiskt värde, utmärkte artister uppträdt på densamma, och, i anseende till den materie!la uppsättningen, har man erkännt, att den gjort mer, än kvad man af dess inskränkta tillgångar kunnat vänta. Och likväl har en stor del af den egeatliga teaterpubliken ahällit sig derifrån. För de bögre kretsarna och de anseddaste af Borgareståndet är den till en stor del aildetes obekant, så!edes just lör dem, hvilka man förnämligast bordt påräkna, säsom konstens gynnare och befordrares Det tillkommer icke mig att afgöra, om Nya Teatern förtjent denna missaktnipg och om den rätvfärdigas af dess materiella och estetiska beskaffenhet. Sjelfva faktum är imediertid visst, äfvensom att man gjort jemnförel-ser mellan den och den kungliga, hvilka ej synts mig billiga. Så!unda bar man förtrutit, att ett par af sujetterna vid deras benificer tagit någon förhöjning i det vanlisa eptipriset. På den erinran, att sådant äfven skedde vid aen Kongl. Teatern och ati den Nyas förhöjda priser likväl ej vore högre än den förstnämndes vanliga, har man svarat, det sådant vore i sin ordning, emedan dena var kunglig och hade understöd af staten. Säled:s just det, som borde ålägga densamma skyldigheten, att hålla lägre priser än den enskilda, som hade iaga bidrag, ansågs då berättiga den att högre taxera allmänheten. Öfver detta missöde skulle man likväl kunna trösta sig, om icke det beklagiiga förhållande ägde rum, att den estetiska smaken och konstsinnet under de sednare åren märkbart aftagit, att hvad som deraf återstår vändt sig åt det lyriska elementet, således från det dråmatiska, d. v. s. det, som utgör skådeplatsens egentliga väsende; att själsbehofyet af en konstnjutning föga mer existerar, utan blott nyhetsbegäret, hvilket, öfvermättadt, erforårar utomordentliga retmedel för att ögonblickligt återtaga någon spänstighet; att den allmänna ekonomiska förlägenbeten låter känna sin förderfliga verkan på alla näringar och således företrädesvis på teatern, hvilken man pumera betraktar, ej som en konstanstalt, utan som ett öfverflöd, hvilket får stå tillbaka för nödvändigare behofver, och att i synnerhet under de sista tre månaderna en apathi inträdt, som förlamat sinnena och gjort dem :villrådiga och liknöjda. Alt alit dettacej kan bli långvarigt, åtminstone ej beständigt, är ganska säkert; att den allmänna stämningen skall återtaga sin cnergi, konstsinnet återväckas och en i ekonomiskt hänseende gynnsammare. tid inträffa för skådeplatsen i allmänhet och äfven för Nya Teatern, är fullkomligt säkert. Något nedslående skulle det då vara att se sig bestämd endast tilk att med arbete och möda hafva planterat trädet, utån att få plocka någon af dess frukter, om jag ej vore