Aftonbladet – 14 juni 1844, sida 2

ta år. Ham varen högvext, magerlagd man -. Hans romerska näsa gaf hans ädla ansigtsdrag ett uttyck af stolthet, som likväl mildrades genom ;vårmodets bleka färg. Ur de svarta ögonen taade vänlighet; de silfvergrå lockarne fordrade vördnad. Constance var ett underligt, bortskämdt, skönt varn; hon hade ju måst sakna den moderliga omvårdnaden. Ju mer hon måste strida med Door0osos ycker, desto mindre trefnad fann hon nora fädernehuset. Hennes skönhet och älskvärdbet hade tidigt förskaffat henne tillbedjare och. väckt hennes fåfänga. Så uppträdde hon på scenen. Hon var nu at samma ålder som Ludvig. Doloroso, alltid van att lemna. henne fullkomlig fr.bet och blindt litande på henne, frågade icke eliter deras bekantskap med hvarandra. Morgonen efter Raymonds ochi Ludvigs nattliga samtal, suto far och dotter vid: frukostbordet, samtalarde om den nya operan. :Doloroso befann sig i glädtig sinnesstämning; hoppet om nya triumfer lifvade honom. Det är mitt största verk, Constance,, sade han och svepte sig makligt i nattrocken; nu vill jag ändock se, om jag inte kan komma ett steg öfver åon Juan.n Bästa far,, svarade Constance, ingen kan högre in jag önska, att edra förhoppningar måtte gå i ullbordan.n Jag har redan, fortsatte han, skrifvit till mina vänner i Frankrike och Italien. Alkting är föreredt; det kan icke slå felt. Äfven i utlandet kall det väcka stort uppseende. Grefve Riancourt,, yttrade doitern, har lofvat ig allt sitt bistånd. Han låter utdela tvåhundra ribiljetter.