Aftonbladet – 13 juni 1844, sida 2

steman i lägre lönegrad får, med bibehållande at redan erhållen tjenst, tillträda en annan, dels att begge tjensterne sammantagne icke lemna dess innehafvare mer än mättlig bergning, dels att tjensterne äro af den beskaffenhet, att han kan sköta begge. Det vore dock önskligt, att vederbörande embet-myndigheter, när det kom i fråga att lemna tjenst åt en person, som förut innehar annan, icke blott fästade sig vid den sökandes rekommendationer och vitsordade skicklighet, utan äfven gjorde sig mödan undersöka, huruvida han verkligen må kunna bestrida begge tjensterne, utan att göromålen vid någondera eftersattes. Insändaren tror, att det då icke skulle hända, att en person, som, jemte det han är ortens mest anlitade sakförare, kommissionär och sterbhusutredningsman, tillika är Rådman, Krono-uppbördsman, Stadsfiskal och Stadskassör, hvilken sistnämnde beställning fordrar en honom ålagd ständig och noggrann tillsyn öfver ett på stället befintligt, staden tillhörigt kalkbrott, att, säger jag, en sådan person tillika finge emottaga en kust-sergeants tjenst, en tjenst, som, om den skulle skötas ändamålsenligt, upptager all den tid dess innehafvare deråt mägtar att uppoffra. En dylik befordran har ägt rum i Ö., der Advokaten, Commissionären, Sterbhuskamereraren, Rådmannen, Kroncuppbördsmannen, Stadsfiskalen, Stadskassören, Kalkverksföreståndaren, tillika är — Kustsergeant. Man kan väl föreställa sig hvilken rörlighet denna kustsergeant måste ådagalägga och hvad man på kusten hvarje ögonblick måste frukta att hafva denne Argus i hälarne, då han, i betraktande af hans öfriga många författningar, nödvändigt allt jemt mäste vara i kläderna, och således hvarje ögonblick färdig att göra ett besök på kusten. Denne bevakas tillika af ea kustuppsyningsman, men, besyanerligt nog, har denne ingen enda bitjenst. (65-00