Aftonbladet – 13 juni 1844, sida 2

kring mig, hvars bjerta hyste tillgifvenhet för mig. Fiytta ni till mig; jag vill sörja för er framtid., Ni skämtar! Nej sannerligen intel Herr Raymond, ädle, förträfflige man! — Är det möjligt? Hur skall jag tacka er! Ol! goda mor, om du hade upptefvat detta? — Jag drömmer! —X Nej, kära Ludvig, (låt mig kalla er så) det är mitt fulla allvar. Ni behagar mig.n Är det möjligt? Ni skämtar bara med mig! )Visst inte. Anse mig som en äldre och erfaren vän, följ mina lärdomar och var alltid öppen mot mig, det är alltihop, hvad jag bejär af erx Ludvig tryckte rörd Rsymonds händer mot sitt bröst. . Således uppriktighet och heligt förtroenden, fortfor Raymond, inte sannt? Ja, vid Gudl, Nå välan. Ni talade om er kärlek till musiken. — ,Ja, hon är den sublimaste af alla konster, den sörjande mensklighetens milda hugsvalerska.n Raymond smålog. Alldeles som er farl sade ban slutligen. — Ja, ja, så drömmer 3nglingen, hvars lifiighet lätt stegras till enthusiasm, i synnerhbet när han — är förälskad! Ludvig rodaade. ,Uppriktighet och heligt förtroende. Ni älskar sångerska Doroloso, in!e sannt?, Jag — tror — jan, et mmade ynglingen knopp! hörbart. Ja; tänker mera på sång ta viikoret föl kunde väl tro dei; men td att ni ink