Aftonbladet – 13 juni 1844, sida 2

år, pär Stora Teatern, ett verk af en konung, disponerande öfver statens tillgångar, erfordrat sju år att fullborda. Då den likväl, emot förmodan, blef färdig på sju månader, ansåg man för gifvet, att företaget åtminstone icke skulle bära sig länge; man-förespådde dess fall inom ett par månader, och hemtade ett stöd för denna spådom isynnerhet från den talrika personalen. När nu spådomen, halftannat år efter verkets fullbordan, såvida besannats, att jag befinner mig på obestånd, tillkommer det mig att visa huruvida sådant härflyter från oriktiga beräkningar, eller från omständigheter, oberoende af mig och af Kvarje menskligt förutseende. Jag vågar tro, det man ej skall beskylla mig för enskild misshushålloving, eller för något slöseri i min privata lefnad. Men man tillvitar mig oriktiga kalkyler och teaterns anläggande i för stor skala, isynnerhet en för stor personals engagerande. Jag torde böra förklara orsaken tiil detta sistnämnda förbållande, hvars riktighet för öfrigt ingen bättre än jag genast insåg och ännu inser. Då byggnaden börjades, hade jag tiden upptagen af mina egna göromål såsom medarbetare i en tidning, och måste dessutom ombesörja allt det, som åligger en byggande med planens och ritningarnes granskning och ändring, med tillsyn öfver arbetet, med penningars anskaffande o. s. v. Nu skulle en personal anställas. Hade jag baft alla sökande på en gång twillstädes och bland dem kunnat välja, skulle jag säkert icke valt så många. Men en och en i sender anmälde sig, några redan kända, andra för mig fullkomligt obekanta. Desednare måste pröfvas; men det rätta och enda stället för en sådan pröfning: den plats, der de skulle uppträda, fanns icke, emedan teatern stod under byggnadoch sjelfva golfvet ej blef färdigt förr, än ungefär 14 dagar före den öppnades. Jag måste således lita, dels på egna prof, anställda i enskildt rum, dels på andras vitsord. De sökande önskade ett svar för att veta huru de skulle ordna sin ställning, och alltför böjd för medgörlighet och att gå menniskors önskningar till mötes, antog jag åtskilliga, med hvilkas val jag sedan haft mindre skäl att vara belåten. Nu kommo efterhand andra med mera lofvande anlag, hvilka det syntes orätt att icke fästa vid verket, och på sådant sätt vexte antalet utöfver beräxningen, och jag nödgades omsider försaka anbud, som, om de kunnat bifallas, säkert skulle varit af nytta för teatern. Det återstår nu att pröfva, om det likväl var denna talrika personal, som bufvudsakligast bidragit till inrättningens ekonomiska betryck. Vid hvarje företag måste man, för att kunna afgöra huruvida det lönar sig, beräkna uppsättningskapita!et, och att det gifver ränta derå samt möjligen någon vinst. Att det skall kunna betala äfven detta kapital på kort tid, är en obillig fordran, i synnerhet af en teater, der man så föga kan förutse chancerna och der det materiella icke utgör mer än ena sidan, men den andra och för det föregående omdömet nästan oåtkomliga, är personalen. Dennas lönevilkor för första speläret eller från den 4 Oktober år 1842 till samma tid 4843, utgjorde, allt inberätnadt, 32,740 Rdr Banko. Dagkostnaden för de under spelåret gifna spektaklen steg till ungefär 8,500 Rdr, således tillsammans 44,000 Rdr. Nu gaf första spel äret, eller från den 4 Oktober 4842 till samma tid 4843, Bko Rdr 43,300, således 2000 Rdr utöfver aflöningsoch dagkostnaden. All den materiell, som gjordes under deana tid, var ingen annan än den, som oundgängligen bör finnas vid en teater, och ännu i denna stund kan detta oundvikliga behof knapp! anses uppfyldt. Man skulle således kunna ungefärligena beräkna, att detta första år betalte sig och lem nade nära nog de erforderliga räntorna på det dåva rande förlagskapitalet. Att detskulle kunna gifva någo! vinst, var icke gerna tänkbart, när man besinnar, at teatern icke fick spela under Oktober månad, för hvil ken tid sujettervas aflöning rätteligen bör läggas til förlaget, och att den måste hållas tillsluten från del 926 Juni till den 4 September, i anseende till nybygg naden af huset inne på gården, det storas utvändig fullbordan och erforderliga förändringar i salonger Hade denna tid ej bortgått, utan teatern kunnat hål las öppen i Oktober och en del af Augusti, bord man med någon visshet kunnat räkna på en brutto inkomst af 50,000 Rdr, i hvilket fall ett betydligt öl verskott skulle uppkommit. Nu förestod det andra spelåret. Kontrakterne der till voro uppgjorda endast till den 1 Juli, således fö trefjerdedels år, d. v. s. under den hufvudsakliga oc gynnsamma speltiden. Aflöningsbeloppet för dessa ti qvartal var kontraheradt till 25,206 Rdr. Dagkosi naden för 450 spektakler, hvilka ansågospå denn tid kunna gifvas, upptogs till 40,000 Rdr, efter 6 Rdr 32 sk. Båko för hvarje representation, hvilke kalkyl bevisat sig riktig. Således skulle för den ounc gängliga kostnaden, utom räntor, materialutgifter oc jamortering af skulden, erfordrats 35,200 Rdr. Såso! tillgång härtill, lade man förra årets inkomst till grunc I Denna hade utgjort från den 4 November till d. 2 Juni 40,077 Rdr. Må man ej tro, att det var pyf kenheten, som under de första tiderna lockat allmär heten och således gifvit detta resultat. Nyfikenheten had blott en ganska ringa del deri. Den var stillad reda I med de första representationerna, så att redan de femte icke gaf ett halft hus och hela November mi Inad ej inbragte mer, än 6,120 Rdr. Jag trodde mi då icke kalkylera för högt, när jeg tog dessa först I månader till beräkningsgrund och, med tillägg af Ol tober, hvarunder äfven nu kunde spelas, förslagsv uppskattade dessa tre qvartal till 45,000 Rdr.. Ja trodde mig med någon trygghet kunna göra det Ttöljande skäl: Den första uppsättningen af personale I hade visserligen icke i allt motsvarat de fordring: man kunnnt göra sig af en teater för hufvudstade: och kunde det ej heller, då många deribland voro np) begynnare, Åtskilliga af de minst användbara aflig nades från teatern, hvilken i dess ställe var lyckli nog att kunna tillägna sig landets första dramatisk talanger-och några andra sujetter af obestridligt värd hvarigenom en talscen bildats, motsvarande konstkäl narcens billiga anspråk. Publiken hade klagat öfv åtskilliga olägenheter i salongen, fukt från de nya mi rarne, drag, trängsel o. s. v. Dessa olägenheter vo! NKI ENARE KERSTIN SSI Lå