Aftonbladet – 13 juni 1844, sida 2

Hur såg han ut? Min mor hade inte en gång ett porträtt af bonom. Men efter hennes beskrifning måste han ha varit mycket vacker. En tid kunde han väl räkna sig bland antalet af vackra karlar; hans lefnads skiften, den bittra känslan af försvunna illusioner, ånger öfver ett förleladt lif, torde imedlertid haft en menlig inverkan på honom. Men då han kommit till sig sjel, upprättade han sig med desto större kraft; hans kropp blef stark och härdad tillika med hans själ. För att samla menniskokännedom, drog ban genom större delen af Europa.n Var då min mor hos honom? ij Raymond teg några ögonblick. Nej, sade han sedan med en suck. Således voro de skilda? Ja, de voro skildan, svarade Raymond hastigt; men så hade det inte bort Vara.n Han hade kunnat vara lycklig i stilla huslighet.n Ja visst, ja visst! Han vil!e detock; men det var för sent. Ian ville återvända till er mor, men han fann henne icke åter. Hon hade förändrat vistelseort och ingen Visste, hvart hon, ta3it vägen. Store Gud, så hade den arma qvinnan ännv kunnat blifva lycklig! Hvilket öde! — Och se dan dog han plötsligt ?n Ja, den obevekliga döden förstörde hoppet om återförening. Men låt oss afbryta. Det gagna till ingenting alt tala derom. Nu till pgågot nst. Jag är ogift och barnlös, och I k göra mig glädj äte