Aftonbladet – 6 juni 1844, sida 2

och tänkesätt år större än förut: då anse vi oss icke kunnå verksammare bidraga till sakens lyckliga utgång, än när vi öppet och oförstäldt uttrycka vår mening om personernas mer eller mindre förtjenst att komma i åtanka vid de snart pågående valen. Vi hafve gjort detta, under en säker förutsättning att de väljande, i alla fall, önska att göra sig bekante med deras offentliga karakter, som de välja på; och hela vårt mål var således blott inskränkt till att fåsta valmännens uppmärksamhet uppå, att de som förut motsvarat förtroendet, torde, efter hvad vi föreställa oss, motsvara det ännu en gång. Att Allebanda kunnat i en enkel hänvisning på fordna handlingar se proscriptionslistor 0. s. v. bevisar blott, att Allehanda, liksom det säger om ,hvarje svensk, har sitt weget lynne,, sin egna tanke; men kan omöjligen förmå oss, att medgifva det vi, ett enda ögonblick, gått utom vår rätt. Eller huru vill väl Allehanda påstå, att det ej är hvarje svensk mans rättighet, att offentligt trycka en hel namnlista på alla andra svenska män, som han känner, och yttra sin mening om deras mer eller mindre lämplighet till representanter? icke löser eller binder en sådan åtgärd någon enda väljande ståndsledamot; men nog skulle det möjligen upplysa de väljande, om hvilka som agsdra skulle önska att se valda. 1 samma mån som saken angår alla — och det är just förhållandet med den vigtiga representationsreformen, som nu skall definitivt afgöras — i samma mån lära väl alla äga samma rätt att upplysa om fordna representamters ådagalagde tänkesätt, och då vi trott oss böra begagna den, var det således under fullt medvetande, att våra åsigter blott gällde hvad de kunde gälta hos en och annan, som icke tror oss om att lättsinnigt eller utan skäl yttra det. År det kanske bättre om man hviskar, eller emelian fyra ögon uttrycker sin tanke om personer, än om man offentligt uttalar den? Wi fråge bara. Hvad Allehanda i dagens gårartikel yttrar angående tidningspressens olika ställning hår i landet och i andra länder finna vi i sanning icke förtjent af uppmärksamhet; ty likheter och olikheter träffas öfverallt; men principer blifva evigt rätta eller orätta. Offentligbet i allmänna saker är ena bland de principer, som allmännast räknas bland de rätta. Vi bylla den, och se ej hvarföre den ej kan utsträckas till de offentliga riksdagsvalen. Det är just för det, att stånds-intressena, skråsinnet och kastandan skytt offentligheten, som de vållat allt det onda de medfört i vårt land. Men sedan offentligheten blifvit en i grundlag gillad princip, nödgas äfven de mu underkasta sig den. Vi anse pressens pligt vara, att rastlöst hålla uppe denna folkets garanti för sina angelägenheters lagliga och billiga behandling; och hyse den tro, att Allehanda nog lösligt dömer om allmänna opinionen, då det påstår den ogilla vårt bemödande, att äfven nu göra principen gällande. Deremot hafve vi många anledningar, att anse det rätt allmänt gilladt och hafve vi hört åtskilliga undra öfver Dagligt Allehandas förhållande. — Det torde knappast behöfvas något annat bevis härpå än att Aliehanda nu, liksom i norska frågan och vid några andra väl bekanta tillfällen, fått en mention honorable af Svenska Minervan, som i dag yttrar: — — — — pDetta Aftonbladstilltag är för D: Allehanda ett riktigt gull-ägg. Den sistnämnda tidningen har fått tillfälle att genom denna konjänktur lyfta sig betydligt uti det allmänna omdömet. AWUehbanda uppför sig härvid med sans och moderation; dess artiklar under skriftvexlingen härom äro till och med bättre skrifna än vanligt, och hafva verklizea en ton af ärlighet?. MER RR