Aftonbladet – 5 juni 1844, sida 2

Etter denna undersökning störtar sig Kongl. sekter Petinger på en uppstoppad nötskrika, som sitter. med en fjäder i näbbet, och nu fortsätter han sitt naturforskande: Det är en nötskrikal, Jag nickar tigande:ett: ja. Ögonen äro ditsatta. Jag nickar åter ett tigande: ja. Fjädern är rätt nätt och väl anbragt Jag ler jakande.: En rätt god idl Jag säger: alldeles; och han fortfar: De uppstoppa mycket bra nu för tiden., Men han bar redan hunnit att få mitt signet i banden. Mycket väl stucketi Då jag derpå ingenting svarar, petar kongl. sekter Petinger under tiden på mitt elddon och säger: Det går excellent, mycket bra, det är med fosfor! Derefter tänder han på min vaxstapel, likväl icke utan att dervid först anmärka: Just en dugtig vaxstapell Tager derefter mitt lack, läser deruppå: Patentlack!, gnider och proberar det på sin rockärm, drar sedan till sig papper, värmer lacket, aftrycker sigillet, betraktar det helt noga, och säger: Det aftrycker mycket tydligt och bra. Knappast är kongl. sekter Petinger färdig med detta experiment, så störtar sig hans naturforskande vetgirighet ifrån heraldiken och på botaniken. Han griper tag uti ett glas med blommor som står på mitt bord, förer det med en genealisk sväng till näsan och säger: Ah! hvad de lukta förträffligt! Derefter gnuggar han en reseda mellan fingrarn och förer den sedan åter till näsan, under det at! han med sjelfbelåtet leende säger: Blommorn: hafva visst ändå någon liten betydelsel Jag småler helt menande. Under tiden har kongl. sekteren med sin outtrötteliga undersökningslust öfvergått från botaniken till mineralogien. Han drager till sig min urkedja med papperssaxen, drager henne hit och dit, blåser på henne, andas på henve, skärskådar den, håller den i dagern och utropar: Det är en rubin pale och det der — en carniol! Derefter läser han hvad som är graveradt derpå, säger så: Rätt artigt! rätt sipnrikt! Det är ett vocativusl Jåg ler åter, som efter en camomill-infusion. Carniolen är icke