Aftonbladet – 5 juni 1844, sida 2

lamöter af landsortspressen, af hvilka flera redan före riksdagskallelsens utfärdande yttrat sig i saken, måtte begagna den korta återstående tiden, för att, hvar i sin stad, väcka och uppmuntra fosterlandskänslan, att den i en så afgörande stund måtte visa sig verksam i handling för ett stort och vigtigt föremål. Visserligen äro både pressens och valmännens nit och goda vilja mycket fjeitrad och sucka ännu under den fiende, som bör bekämpas, under ståndsfördelningen, som i tider af oro, split och förtryck blifvit landet påförd; man får icke kasta sina ögon på den, till hvilken man skulle hafva mesta förtroende, man har icke fortfarande kunnat följa honom med sin uppmärksamhet, icke uppmuntra honom med utsigten till ett allt mer befästadt förtroende; ståndsplittringen har tvertom i möjligaste måtto inskränkt valmännens önskningar att skaffa sig en duglig representant, gjort alla beräkningar på att behålla en sådan i högsta grad osäkra och icke låtit hoppas uppmuntran för någon annan än den, som uppoffrat det allmänna bästa för ståndets ezgennyttiga önskningar. Detta oaktadt gifves äfven nu tillfälle för en god, en fosterländsk anda att visa sig, och mer än någonsin tillförne, just derföre, att mången, som eljest skulle dragit sig tillbaka vid blotta tanken på att deltaga i det olideliga och ändlösa ståndsgrälet, nu kan besluta sig till detta offer, då all sannolikhet är förhandep, att, genom en enig samverkan af de bästa i landet, sjelfva källan för den veridsbekanta, svenska afunden skall, med Guds hjelp, kunna tillstoppas. Ju mer detta ändamål visar sig stort och önskansvärdt, ju mer kan ma: ock boppas att genom dess framhållande höja medborgareua öiver aila betänkligheter al egen beqvämlighet och förmå dem att lyda den ;st, hvarmed fosterlandet kallar dem. D2 som frambära denna röst böra derföre, nu mindre än tillförene, befara, att den skulle blifva en ropaades röst i öknenx. Jönköpingsbladet yttrar sig på följanda sätt. Den för svenska samhället vigtigaste angelägenhet sedan 1809 års regementsförändring förestår nu! Svenska folket skall ät sig utse ombud, hvilkas förnämsta pligt blir, att granska det hvilande representationsförslaget. Måtte då hvar och enisin stad icke glömma, att med yttersta samvetsgrannhet gå till väga vid de instundande valen af riksdagsmän! Måtte hvar och en besinna, att han öfver sig vältrar en stor skuld om han icke här, med bortkastande af alla stäåndsfördomar, endast utser sådane män, som, utan allt svek, utan alla sidoafsigter och utan all räddhåga, rösta för fäderneslandets väl! Och detta bestär nu, efter vår redan en gång förut oförbehållsamt yttrade tanke, uti att antaga det hvilande representationsförslaget i dess helhet, utan att hindra sig af några betänkligheter, hemtade från smärre, enskilda punkter i förslaget hvilka, om de tarfva förbättring, lätteligen kunna vinna den efteråt. Med stor tillfredsställelse hafva vi funnit att nästan hela den svenska tidningspressen, med en enighet som saknar exempel, gemensamt omfattat tanken om det hvilande representationsförslagets antagande, äfven om partielia betänkligheter i vissa små fall skulle uppstå. Alla den liberala pressens nyanser utan undantag hafva ingått derpå. Ej blott Aftonbladet och Dagligt Allehanda, hvilka under förra riksdagen icke i allt delade samma tankar i denna fråga, hafva förenat sig, utan äfven landsortspressens betydligaste organer hafva ock höjt sin stämma för samma sak: Denna märkvärdiga likhet i opinionsyttringarbe bar en ganska naturlig grund, en stark och gifven orsak. Alla hafva nemligen kommit till den klara insigt, att hvilka smärre enskilda olikheter rörande den partiella tillämpningen de än må bysa, äro dock allas intressen nödvändigt och oeftergifligt fåstade vid fyrkammarsystemets upphäfvande, således vid det hvilande representationssystemets grundprincip och hufvudtanrke. Det öfriga betyder följaktligen mindre och kan alltid i sinom tid jemkas till gemensam tillfredsställelse och allas nöje. : d : Må likväl fosterlandets vänner vara vaksamme och ej låta sig insöfvas genom säkerhet och en alltför stor förtröstan! Må de vara förvissade, att de illvilliga partiernas ränksmidare ganska verksamt arbeta i mörkret och nu som bäst uppbjuda alla sina krafter att motarbeta Sveriges högsta och förnämsta lycka. Likväl hafva dessa förlorat ett stöd. De kunna icke nu, som förr, förespegla folk, att man gjorde sin: konung emot, då man arbetade för denna goda sak: de kunna icke nu muta någon till sin fördel eller köpa några röster för det gamla murkna systemets bibehållande genom löften om befordringar — denna rika källa har nu torkat ut; — nu måste de endast komma med reda penningar och hvarifrån taga dessa? — Nerikes Alehanda med dagens post gör vid underrättelsen om riksdazens utlysande följande reflexioner, hvilkas början påpekar etti vårt land ganska vanligt förhållande, som väl förtjenar att framhållas.