Aftonbladet – 3 juni 1844, sida 2

KU TN TREAN E NT MASSAN Sr 2 ASA RINNER ST RR RSA SA RRARAR EA AE bjuda en af husets unga söner, som jag händelsevis mötte på gatan, in på ett värdsbus för att ita frukost med mig, men han ursäktade sis med att nyss bafva ätit en sådan heroma, och såg eadast på, när jag — för att fresta honom — förtärde allt det läckraste, som matsedeln kunde bjuda. Det föll mig stundom in att alla dessa menniskor ej åto som vi annat folk, utan att de stoppade maten i öronen eller gjorde några besynnerliga besvärjelser deröfver, iunan den förtärdes, eller ... att något annat besynnerligt dermed var förknippadt, som jag likväl ej förmådde utfundera; men så betänkte jag att jag sett dem dricka ihe, samt äta rätt tappert på de der — en eller ivå stora supgerne, samt låta sig väl smaka apelsiner och renetter, som jag ofta medförde till den yngre familjen. Så här stodo mina aktier idetta rika och verkligen hyggliga hus, när jag en gång, temligen tidigt på förmiddagen styrde min kosa dit. Det hade varit en god tid sedan jag var der, och då hade jag kommit sent, och det der rysliga bryderiet således nästan genast infunnit sig, så at! jag blott stannat några få ögonblick, men nu tänkte jag taga min skada igen och dröja så länge som möjligt, säker ändå att nog i sinom tid få de vanliga stumma, men mycket sägande uppmaningarne att gå mina färde. Men, döm nu om min för. våning, ja, jag kan nästan säga min bestörtning ty alla oförutsedda och högst ovanliga händelser äfven de angenämaste, väcka dock nästan alltic en dylik; döm om denna min bestörtning, nä ljag — straxt efter inträdandet i förmaket — e lallenast blef vänligt, utan i högsta grad förekom mande emottagen, ty värdinnan kom ett lång stycke emot mig, värden kramade min hand, s att den sved, döttrarne logo ett det vackrast: välkommen, och de unga sönerne skyndade at taga hatt och käpp ifrån mig, och för mig fram sätta rummets beqvämaste stol. Derefter vexla Ides några betydelsefulla ögonkast mellan herri loch frun i huset, och på samma gång äfven mel Ilan de unga, och innan jag nästan hunnit börj -Isamtalet med denna oumbärliga ingress: Vi haf lva i dag ett oändligt vackert väder,, eller — si