Aftonbladet – 3 juni 1844, sida 2

er) snarare ,ytira sin ledsnad, om några kanske nindre välbetänkta konsiderationer hindrade presen att nu, som förut, uttala en sjelfständig öfvertygelse. I detta afseende hafva vi litet att tillägga anvående Dagligt Allehandas yttrande i dag om Upsala-schismen, hvartill vi i morgon skola återsomma. RR EE re—— — Svenska VBiet har under rubriken: Riksdagen och Valenn, börjat en artikelföljd, i syftning att kasta sig öfver vår, med samma rubrik i Tisdags införda uppsatts. Biety, som i denna velat se mterrorism, påstår att den tillika puttrycker partiets innersta mening, om sättet för den s. k. reformens ernående, samt att afsigten är, att reformen skall genomdrifvas med våld och listn. I afvaktan på fortsättningen af artikelföljden, för att kunna fullständigare yttra oss deröfver, vilje vi nu blott på förhand försäkra Bietn,, att bvarken terrorism, våld eller list kunna eller behöfva komma i fråga från den sidan, som Biet här velat antyda under benämningen partietn. Den utgöres af intet parti: — ingen inkorporerad — privilegierad — monopoliserad — eller för företrädesrättigheter — enskilda intressen — eller gamla fördomar stridande liga. Den håller hvarken möten, konventikler eller gillen. Den utgöres helt enkelt af Svenska Folkets stora — ofantligt stora opinion, som i en offentlig och 0skrymtad vwvexelverkan med de tänkesätt, hvilka redan länge uttalats af landets mest upplyste män, och i öfver trettio år uppväxt och vårdats af alla rättänkande ibland folket, nu blifvit så allmänna, att vi icke endast tryggt kunna antogs dem såsom folkets, utan äfven, då vi sjellve anse dem välgörande och upplyste, tro oss böra medverka, för att bidraga till deras utveckling, styrka och framgång Vi behöfva icke spilla många ord på Bietse beskyllning, inför allmänheten; ty säkert skola de flesta le åt Biets försök att skrämma folk för oss, som endast kunna verka på opinionsvägen, och som icke disponera de ringaste materiella medel till att tvinga, hvarken våra motståndare eller de obeslutsamma och liknöjda i landet, och som, utom dem moraliska kraft, hvilken i alla samhällsfrågor måtte vara tillåten och äfven önskvärd, ieke skulle kunna verka på någon enda öfvertygelse. Det är ej underligt, att Biet söker gifva åt dessa moraliska medel, åt våra uppmaningar till försigtighet och omtanka vid valet af riksdagsmän oeh till dessas ärliga och uppriktiga hsndlingssätt, utseende af väld och mannamiån: sådant förklaras lätt deraf, att Biet nog vet, att om i detta ögonblick dessa uppmaningar kunde lyckas att göra sig gällande hos alla fyra riksstånden, de stora reforro frågor, för hvilka svenska folket alltsedan sin sista revolution ifrat, skulle kunna enigt och lyckligt genomföras. Dermed vore det till stor del slut med det inbördes krig, som folkets förbättringsbegär, ledt af tidens förökade upplysning och den alltmer uppfattade bekantskapen med samhällets brister, nu måste ständigt föra med lemningarna af de gamla tidernas terrorism, våld och list; men det är just dessa som Biet alltid förFREE 3