Aftonbladet – 3 juni 1844, sida 2

då vi bedt dem förklara, hvarföre? så finna vi, att de icke vetat hvad vi om honom sagt, ochj: att hela saken kommer sig deraf, att wvi ställt! honom i samma kathegori med Hr Carlberg. Vi bafve icke sagt något annat om Hr Gråå, än att han tegat, då det gällde att försvara de konstitutionella garantiernax. Vi voro alldeles icke okunnige om, att han var emot kabinettskasse-ersättningen; men ban feg, då det gällde frågan om Handelsoch Sjöfartsfonden: denna sednare invecklade fråga var det, som af flera skäl, och mer än någon annan, just af Stockholms representanter fordrat en öppen och allvarsam förklariog. Det var ock allenast detta förhållande, som gjorde att de begge representanterne från hufvudstaden sammanfördes i samma karakteristik. Vi hafve deremot äfven hört, att Hr Westlinger skulle hafva med mindre skäl af oss rangerats bland de mest pålitlige representanterna, då ban skall hafva röstat för kabinettskasse-ersättningen. I anledning häraf få vi nu, en gång för alla, förklara: att vi alldeles icke bedömt, och aldrig skola bedöma, en representants allmänna och offentliga karakter, efter hans mening e:ler votum, i någon ensam fråga, der hans öfvertygelse kan finna sig i strid med en allmännare opinion; men vi fordre åtminstone, att då någon åtager sig att vara en representant af folkets allmänna intressen, denne, i dess vigtiga frågor, icke visar sig förgäta hela naturen af sitt ombudsmannaskap, och gör sig till en anhängare af inflytelser och satser, som äro i öppen strid med sanning och rätt. I vår Tisdagsuppsats finnas till och med män, som röstat emot representations-frågan, upptagna i den allmänna karakteristiken, såsom användbara representanter, emedan de i öfriga afseenden visat sjelfstöndighet och förmåga; och likaså ibland dem, hvilka vi icke anse lemnat borgen för dessa ezenskaper, en och annan, som röstat för representationsförändringen. Detta bevisar ju, att vi hvarken ensidigt eler Jättsinnigt inför allmänheten yttrat vår opinion om personerna. Allehandav drifver den satsen, att man väl kan yttra sina tankar om en bestämd och gifven kandidat till representant, men att det vore oförsigtigt och otjenligt att flera år derefter bålla räfst och rättarting med f.d. representanter i alla Stånd, m. m. Vi befara, att mången ser någonting enfaldigt i denna slutledning. Vi hafva med allt fog kunnat yttra oss om och burn representanterne hetett sig vid förra riksdagen; men hur kunde man säga något om hvad de göra den kommande? Det ena kan: man ju se af protokoller och handlingar, det andra står i vida fältet. Det torde vara öfverflödigt erinra om, atti alla länder, som hafva representativa former, anses sådana offentliga yttranden öfver offentliga personers handlingssätt, ieke endast tillåtliga utan nyttiga och rent af oumgängliga. Man ser t. ex. de norska bladen nu intaga tabeller öfver alla Stor(hingsmännens röstningar i de vigtigare frågorna vid sista Storthinget, för att lemna upplysningar till de nu skeende valen. I Danmark ser man ju Provincialständer-deputerades handlingar likaså granskas. Hvem känner ej engelska tidningarnes ständiga uppgifter på röstningarne i parlåmentet och deras sätt att offentliggöra omdömena öfver parlaments-ledamöterna? Men man behöfver ej dessa utländska exempel; ty, i samma stund, som offentlighets-principens vigt erkännes och af lagar värnas, är det en följd deraf att hvarje offentligt handlande person måste underkasta siz den och alia dess raedföljande fördelar och olfgenheter. Ifrån den stunden är hviskningarnes och tumningarnes lid förbi. Alla vilja och fordra öppen handling. Alla önska opartiska, och derföre hvarken af konsiderationer, preventioner eliter muntrativner föranledda omdömen om offentliga saker och om de hsadlande personernas offentliga lif Den tidning, som, vare sig al hvad anledning som beldst; sviker sin pligt att uttala en öppen öfvertygelse derom, då det gäller landets vigtiga angelägenheter, riskerar. och ,detta med rättan, att med skäl förlora förtroende. Dagligt Allehanda synes sjelf hafva erkännt! detta; ty det har ju länge yttrat sig med lika mycken uppriktighet som vi, öfver dessa offentNga föremål; och vi skulle tro, att reformernas fiender, mera borde fröjda sig, och deras pvänRESTE IT RSA kr SY ti SER AR