Aftonbladet – 3 juni 1844, sida 2

unno en eller två timmar högst angenämt i tilens flod, och detta är roinsann något som man cke frivilligt afsäger sig, äfven om under dessa immar icke en matbit skulle vankas; ty sådant can man få för sina pengar, men icke glada, trefiga stunder. Dock rmåste jag säga, att huru an.enäma dessa besök voro, så .... togo de en helt ingslig färg, dröjde jag bira några ögonblick för änge, eller inemot den tid, då familjen hade sina måltidsstunder, och detta gjorde jag någon gång, s-nnerlizen med flit, för att se hvad utgången skulle blifva, men den utföll alltid så — att az såg mig tvungen taga min hatt och begifva mig mina färde, och vid dessa tillfällen hade mar alltid så brådtom att få säga mig farväl och att få se mig på ryggen, att man alldeles förgat att be mig vara välkommen en annan gång. Men — tålig man trifs, och så ock jag, och jag kom om igen, och jag förnyade till och med då och då mitt experiment att dröja för länge, bara för att se om verkan deraf alltid skulle vara enahanda, nemlizen en viss oförklarlig oro hos hela familjen. Frun och herrn tego nemligen, flickorna stezo upp från sina arbeten och började gå ut och in, husmamsellen skramlade raed nycklar, ungherrarne lade ifrån sig sina böcker; än den ena än den andra såg på klockan, samtalet förstockades alldeles, och steg då värden upp, såg ut genom fönstret och gäspande förklarade wvädret vara rätt vackert, eller åtminstone rätt drägligt, så ville jag väl se på den som haft mod att sitta ännu längre qvar, utan då — reste sig älvenväl jag, och derefter hela familjen, och det med sådan hastighet, som hade de fått en elektrisk stöt och sade mig godnatt eller godmiddag med verk. lig förtjusning. Under mitt hemzgående funderade jag ofta pi dessa besynnerligheter, och hade ej bela familjer Isett så frisk och frodig ut, så skulle jag trott at dess medlemmar lefde al bara väder och vind eller den allra skralaste föda, som de skulle skäm. mas att bjuda någon främmande; men — för de första sågo alla ganska väl födda ut, och för de andra fanns ingenting hos hela familjen, som till kännagaf en dylik snålhet och öfverdrifven spar samhet, Jag experimenterade en gång med at