Aftonbladet – 3 juni 1844, sida 2

Article Image
partiet ämnar drifva saken fram genom pen smula rabulism på gatorna,. För vår del ansågo vi denna Minerviad så vanlig och fruktlös, att vi icke derpå ville förspilla ett enda ord. Men vi finna med förundran, att Dagligt Allehanda, i sitt vanliga Måndagsbref, fallit i gummans giller och synes hafva svårt att hjelpa sig derutur. ,Allehandas brefskrifvare, säger: En sådan föreställning vore en bland de olyckligaste och skulle säkert mest af allt stärka motståndet. Den aflägsnaste anledning, som förslagets vänner kunna lemna till blotta misslankan om möjligheten, att i en fråga af denna beskaffenhet segra genom intimidationens medel är fördenskull en svårt försonlig förbrytelse och måste på det högsta ogillas. Icke eller tror jag, att utfärdandet al proskriptionslistor i tidningarce gagnar den goda saken; snarare tvertom, helst då man, såsom t. ex. Aftonbladet gjort, råkar att ej obetydligt misstaga sig vid klassifikationen. En sak är att yttra sina tankar om en bestämd och gifven kandidat till representant; det är pressens rätt; en annan sak är att efter flera år hålla ett slags räfstoch rättare-ting med f. d. representanter i alla stånd, och öfver dem en bloc gifva en general-karakteristik — det synes mig både oförsigtigt och otjenligt; och man får då hålla till godo, att reformens Gender fröjda sig och att dess vänner öppet yttra sin ledsnad. Vi instämma visserligen med brefskrifvarenp, att föreställningen, vore olycklig och kunde stärka motståndet, om någon menniska med sundt förnulft kunde på allvar hysa en sådan: men vi tillstå at! vi trodde pAllehanda så pass uppfatta det allmänna och sansade i hela Svenska folkets beteenden under denna tid, då dess högsta välfirds angelägenhet blifvit utredd, beredd och på laglig väg gjord till föremål tör de högsta statsmakternas beslut, att Allebanda icke en gång kunde antaga möjligheten af en sådan, ännu mindre deraf småaktigt bemta en anledning att insinuera, det Aftonbladets afsigt med Tssdagsartikeln: Riksdagen och valen,, varit att utfärda proskriptionslistor, Hade pbrefskrifvaren noga läst och betänkt artikeln, skulle han insett, att vi alldeles icke åsyftade att derigenom proskribera, någon person.t Vi utgingo från den enkla förutsättning, att i denna stund, då samhällets förnämsta fråga skall afgöras, det är allmänna tänkesättets rätt och pligt, att söka på öfvertygelsens väg verka på de fyra folkklasser eller Stånd, som nu äga fosterlandets frarmtid i sitt våld, och att således en hvarisin ställning borde dertill bidraga. Vi ansågo att en tidning icke kunde verksammare och uppriktigare i detta afseende medverka, än derigenom, att den inför allmänbeten uttryckte sin opinion, om de personers offentliga handlingssätt, som utöfvade de tre väljande ståndens ombudsmannaskap vid sista riksdagen, då reformförslaget bereddes; och vi vil!e derigenom sätta alla, och de väljande i synnerhet, i tillfälle att nogare pröfva, hvad de nu bade att af dessa sina ombud vänta. Vi hafva ej yttrat en uppmaning eller ens ett Hopp, att se alla dem aflägsnade, hvilkas politiska handlingssätt vi icke då gillade, samt icke sedan fått anledning att skåda i fördelaktigare ljus än då Vi vänta oss deremot, att äfven flera af dem skola åter uppträda i Ståndsrepresentationen, exa och annan för det ban möjligen nu sjelf funnit sitt misstag, och således lemnar sina kommittenter en bättre garanti för sitt handlingssätt; andra för det att de finna siz böra handla i öfverensstämmelse med sina valmäns vilja; och måhända flere för det att sjelfva dessa valmän ännu icke slutit sig tul reformen, ja, kanske ännu deri se en våda för sina enskilda föråelar eller klassintressen. Men då vi. på samvete, noga följt representanternas offentliga beteende vid sista riksdagen; då vi gjort oss till pligt att ur ståndsprotokoli och offentliga handlingar söka ytterligare stadga vårt omdöme om dem. och då således detta borde kunna väcka åtminstone till besinning och till förklaringar, som vi tro vara både enskildt passande och allmänt nyttiga, så borde vi ej återhålla det. Al!ehanda låter förstå, att vi skulle råkat e obetydligt misstaga oss orm klassifikationen Nåväl! Om vi gjort det, har det skett eroot vå önskan och vetskap. Vi uppmane AlHehanda att rätta vår uppgift. Vi skole ej undandragsa oss, att sjelive erkänna de fall, hvari misstag kunna oss bevisas. Men intilldess det sker, vid. blifva vi dem. Vi hafve visserligen hört mång: tro, att vi nog hårdt dömt rådman Gråå; mer

3 juni 1844, sida 2

Thumbnail