Aftonbladet – 3 juni 1844, sida 2

SMÅå-SKIZZER. (FRITT EFTER SAPHIR:) DEN OFÖRKLARLIGA GÄSTVÄNLIGHETEN. Det var en sång i en stad, der blomster frodades i hvart enda fönster, men der bjertlighet,! fryntlighet och gästfrihet voro tunnsådda nog;l och i denna stad bodde en man, som lyckan hade hugnat med mycken rikedom, och bland dennal — en svåra mängd med barn, ty döttrarne voro väl fem, och söperne nästan lika många. Men — döttrarne voro vackra, fadern rik, modern mycket närsynt och litet lomhörd, tvenne omständieheter, hvilka just särdeles bidrogo att göra besöken der i huset högst angenäma. Och så fann jag dem äfven, hvarför jag ganska ofta förnyade dem, oaktadt jag blott en eller högst två gånger på bela året blef ditbjuden, och det då alltid på en större sup, bland en oändelig mängd folk. Men dessemellan, jag måtte komma ofta eller sällan, så hände det sig aldrig nåt onsin att jag blef qvarbjuden, hvarken till middag eller afton, ehuru rean tycktes med stort välbehag upptaga mina besök och under dessa alltid visade mig mycken vänlisbet och artighet, samt oftast bad mig vid bortgåendet: icke glömma bort dem — vicke göra för långt emellan ett nytt besök) — snpart återkomma — och mera dylikt. Men någon egentlig gästfrihet hade jag dock aldriz kunnat spörja i detta hus, utan mig föll det oita nog in att man der ansåg: att endast den är gästfri som är fri från föster, ty så betedde man sig itminstone, och det ville sannerligen hela min en vishet, och min !5ga benärenhet för mat och dricks i allmänhet, för ett jag icke skul!e ledsna att då och då besöka detta bus, så väl på förmiddagarne vid den vanliga sena visit-timman, som om aft. narne. Men egentligen kunde jag icke heller leds na eller biifva stött, ty först och främst delade jag samma öde som alla andra, eller med de fi som, i likhet red rig, icke tröttnat att gå dit och sedan mottogs j-: alltid fryntligt och vänligt så väl af värd och -rdinna, som af husets yngre medlemmar. Vi skrattade, glammade och skämtade alltid, flickorna sjöngo rätt väpet, voro glad: och trefliga, och för hvar gång jag var der, bort