direktionen förtroendet ; och vid anstäldt val inkallades: Till Ordförande, Friherre Nordenfalk, och till Ledamöter: Grefve G. A. Sparre, Grosshandlanden J. G. Schwan, Grosshandlanden G. Neizel och Brukspatronen Östberg. De afgångne Direktörerne äro således: Friherre C. J. af Nordin, Ofverstelöjtnant G. A. Lejonhufvud och Hofrättsrådet Hedblad. Det ser ut, som vore Hr Schwan bibehållen i nya Direktionen, för att kunna upplysa om huru det i allt förhåller sig med det stora lånet. Det nya valet föranleder oss att yttra en tenka, som vi länge hört hysas i det allmänna. Här bafva vi nemligen åter ett Statsråd och ett Justitieråd i spetsen för en stor inrättning, hvilken )— låt vara, att den bär namn af enskild — likväl är ganska omfattande och af allmän natur. Månne sådant kan vara lämpligt eller förenligt med den omtanka och grannlagenhet, af hvilka statens högste embetsmän och domare böra gifva föresyn? Skall det kunna undvikas att i flera fall dessa personer invecklas i förhållanden, som direkt eller indirekt måste utöfva inflytelse på deras handlingssätt, vid rättsbordet eller domstolen? Månne det vanliga föregifvandet, att de jäfva sig, om något förekommer, som kan vålla pligters kollision, är i detta fall tillräckligt, då man ej kan neka, att i sjelfva detta behof al jäf ligger en olägenhet för tjensteutöfningen, och man väl ej kan alldeles underkänna den alltför billiga fruktan hos allmänheten, att ändock en och hvar vanligen är sig sjelf närmast? — ——iijR — Kanslisten i kongl. kammarrätten S. M. Tham samt protokollssekreteraren S. P. Ekstrand hafva blifvit adjungerade ledamöter i nämnde öf. verrätt efter adjunzerade ledamoten herr Edman samt herr kammarrältsrådet Levin; hvilken sistnämnde, i anseende till åkommen sjukdom, erhållit tjenstledighet. — Vice häradshöfdingen, adjungerade ledamoten i kongl. Svea hofrätt, herr Uddenberg bar blifvit förordnad att tills vidare förvalta herr t.f. landshöfdingen Printzenskjölds advokatfiskalsembete i kammarrätten. — Komministern i Adolf Fredriks församling herr N. W. Löhman har inträdt i egenskap af presteståndets fullmäktig i riksgäldskontoret efter aflidne komministern Dahlgren. — Kryddkramhandlanden Brinck bar af riksgäldskontoret; herrar fullmäktige blifvit utsedd alt, efter statsrådet Silverstolpe, vara ledamot, å riksgäldskontorets vägnar, i Strömsholms kanalbolag. — Generalmajor Mandelsloh, som här framfört sachsiska konungahusets condoleance öfver H. M. Konung Carl XIV Johans död; bar blifvit utnämnd till kommendör af Svärdsorden. (DA.) — (pe — Af direktionens för Sabbatsbergs brunnslasarett redogörelse erfar man, att under förlidet års brunnsterminer 74 fattiga sjuklingar från hufvudstaden der blifvit vårdade, hvaribland 50 erhållit bostad, underhåll och medikamenter fritt, och de öfrige 24 fria bonirgsrum och medikamenter samt 3 Rdr 16 sk. hvardera. Kostnaden härför utgjorde 468 Rdr 44 sk. 4 rst. Brunnslasarettets kapitalfond hade under årets lopp erhållit en tillökning af 569: 20, samt utgjorde vid räkenskapsårets slut 40,986: 37, 7. — ——— M 3 — Vinterb!adels sednast uttomna nummer innebåller en artikel angående näringsfriheten, hvilken blifvit mycket läst i hufvudstaden, och på hvilken vi derföre torde böra göra dem uppmärksamma, som icke oafbrutet följa nämnde blad. Denna artikel meddelar en nätt rekapitulation af de medel, genom hvilka man förmått göra kraftlös den bekanta korcessionen 1840, i hvilken det heter, att idksndet af all borgerlig näring, emot åtagande af deremot svärande borgerlig tunga, är en rättighet för alla medborgareklasser, Bland pikanta ställen deri, anmärka vi vederläggningen af den luminösa förklaringen öfver denna koncession, att den blott skulle innefatta en koncession åt ledamot af hvad stånd som hälst att ingå i lära och genomgå den föreskrifna lärlingsoch gesälltiden, samt sålunda bereda sig rätt att idka borgerlig näring. Vinterbladet säger nemligen härom: Då denna rättighet förut fanns och alltid funnits, innebar 1840 års koncession således just jemnt ingenting; och Ridderskapet och Adelen — om det -vidare brytt sig om den saken — hade kunnat med alldeles lika godt skäl förklara sin koncession på följande sätt: det står personer al alla medborgare-klasser öppet ati tjena sig upp till den grad, att de blifva adelsmän; och då ega de köpa säterier; något mera var adrig vår eller författningens mening. — I anledning af en artikel i Östgötha Correspondenten hvaruti yttrats: Man berättar här såsom ganska säkert, att Sveaska Biets hufvudredaktör haft audiens hos Konungen, och dervid gjort Gen underdåniga förfrågan, om tidningen hädanefter såsom hitintills kunde påräkna de vanliga bidrasen ur Konungens byrå, hvarpå redaktören erhållit ett bestämdt afslag; afgifver Svenska Biet dag. följande förklaring: NVi vadatLextvrar Af Sv. Biet. ansa The af Ostoötha