Aftonbladet – 25 maj 1844, sida 2

—————-L-—L eller mindre af nagra hundra: dukater: -Blan annat improviserades der en ordentlig skog af de dyrbaraste orientaliska li!jor, narcisser och tulpaoer, och det berättades med. en blandning af vördnåd och -afundsjuka, hvilka oerhörda summor mynheer de Boufrgoing blott inom jijorton dagar kastat ut för dylika sällsynta och moderna lökvexter. Han hade gifvit femhundrade dukater för en rödoch brungul spräcklig Erymanthe . . . s Han hade gifvit en fullständig kinesisk ser vis, ett magnifikt bord af inlagdt perlemor-arbete, såimt trenne störa stycken äkta ostindiskt sidentyg, af det der tjocka, ovärderliga, gammaldags, som: ni säkert känner, alltsammens för en hvit Palamedes med teckningar i rödt och kolombinfårg . Han hade gifvit: en högst dyrbar indisk fursterustning, och ändå en perla af ovanlig storlek på köpet, för en Amiral Liefkens, samt en ennan präktig indisk kostym jemte ett hedniskt offerkärl af guld för en Julvecourt, gul och tegelröd. Han hade gifvit tvåhundrade dukater och en levande påfågel för en orangegul: Lisa, och. detsamma med tillägg af en skön silfverfasan för en Agate Royale, ljust purpurröd med mörkare rit DIBBar an de Man hade nästan icke hört omtalas. värre i fråga om blomsterhandel, och likväl hörde redan längesen rätt artiga saker i den vägen till ordnincen för dagen! Men det var icke blott mynheer de Bourgoings blomsterpassion och slöseri, som utgjorde saratalsämnet i den goda staden Amsterdam, mynheer egde äfven en dotter, som väl förijenade att icke mindre ådraga sig den allmänna uppmärksamheten. . Denna dotter var sjutton år och en fullkomlig. skönhet. . Hela verlden: känner hur en fullkomlig skönhet ser ut; och jag behöfver alltså icke här porträttera henne. Det enda jag