Aftonbladet – 23 maj 1844, sida 3

sförsamlingens bifallsrop. Några timmar förut kurd man hafva sett dem vid staffletterna i deras låga ate lierer, al terzo e al quarto, och nu vore de, de störste bland de store — de åskådade bland alla åskådarne. Huru mycket måste icke en sådan sympat uppmuntra snillet! Och hvilken af de närvarande, som var konstnär, kunde gå utan att känna en större entusiasm, eller hvilken, som var dilettant, utan större vördnad för de sköna konsternas idkare? Sedan prisen voro utdelade, slutades högtidligheten med utförandet af vacker sång, komponerad enkom för detta tillfälle, och utförd på bästa sätt af de bästa röster i Rom. De hedersbevisningar, som denna dag lemnas sniilet, medföra äfven mera materielt gagn; ty om samma person vinner priset i tre år efter hvartannat, så erhåller han, om jag icke misstager mig, under lika lång tid en årlig pension. Nu är det likväl tid, att jag utsträcker mina anmärkningar utom Roms murar, och jag skall först tala om de länder, som hafva akademier i Rom. På vägen till Monte Pincio, den plats, der Roms invånare mest promenera om vintern, ligger ett stort, vackert palats, för att nyttja Italienarnes uttryck; vid ingången ser man en hygglig portvakt, vid högtidliga tillfällen klädd i rikt livrå; omkring palatset äro vidsträckta och vackra trädgårder anlagda i stel, gammalmodig stil, här och der prydda med statyer. Den fremmande underrättas af vapnet öfver porten, att det är en fransk anstalt — också är det franska konstakademien. Genom franska regeringens frikostighet och sköphetssinne underhålles här, i 5 år hvardera, tjugofem obemedlade konstnärer, skulptörer, målare, arkitekter, ornamentsbildhuggare och tonkonstnärer, i lika förhållande i afseende på antalet. Alla deras utgifter bestridas af regeringen. Lefvande modeller anskaffas åt dem, och akademien har ett godt bibliothek, en samling af vaxpreparater samt en förträfflig samling af gipsafgjutningar. Det hela står under styrelse af en person som är väl betald och utnämnes för fem eller sex år. Således är den unge, franske artist, som har den lyckan att vara .medlem af denna anstalt, vid sin ankomst till Rom befriad från all penningeförlägenhet, erbjuden hvarje lättnad i sina studier och genom akademidirektörens erfarenhet, undervisad om det fördelaktigaste sättet att fullfölja dem. Utom denna regelbundna och ständiga uppmuntran, som franska regeringen gifver idkare af de sköna konsterna, skickar den icke sällan utmärkta artister att undersöka och kopiera de berömdastet mästares arbeten; så sändes Sigelon kort efter julire-l volutionen till Rom för att kopiera Michael Angelos och Raphaels vackraste taflor, för hvilket han erhöll ett ansenligt underhåll så länge han vistades i Italien och blef lofyad en lifstidspension vid sin återkomst. Olyckligtvis dog han under den tid koleran härjade Rom, men dessförinnan hade han fullbordat en herrlig kopia af Michael Angelos Yttersta Dom, som nu är i Paris, och om hvilken en utmärkt engelsk konstnär sade mig, att den för första gången satt honom i stånd att klart uppfatta denna stora målning. Neapel har, liksom Frankrike, sin akademi i Rom, den innebar Palazzo Farnesino, hvarest många unga artister bildas: baron Camuccini, måbända den störste lefvande målare, är dess direktör. Nästan alla de öfriga Europeiska staterna hafva, om icke akademier, åtminstone pensionerade artister; så underhåller Ryssland för närvarande nära trettio väl pensionerade artister; några sägas hafva 3,500 Rdr B:ko om året. Då och då skickar det äfven, för särskilda ändamål, män af utmärkt skicklighet till Rom. Så har Bruno, hvilkens målning, föreställande Ormen i öknenp, för tre år sedan väckte så mycken uppmärksamhet, nyligen ankommit till Rom med uppdrag af regeripgen att på bestämd tid utföra tjugusex målningar. Dess granne, Sverige, underhåller här fyra konstnärer, nemligen en arkitekt, en bildhuggare, en historieoch en genremålare, hvardera i sex år, med 600 scudi elter 2,400 Rdr Rgs om året. Preussen och Danmark hafva också sina pensionerade konstnärer här; det förra gifver lifstidsunderhåll åt många och uppdrager dem beständigt utförandet af stora, offentliga verk. Äfven den lilla staten Belgien uppmuntrar konsterna, på det sätt, såsom jag hört sägas, att de förnämsta städerna med regeringen dela kostnaden för unga konstnärers underhåll i den eviga staden. Lombardiet har sina elever i Venetianska palatset; Turin och Florens underhålla också artister här; de från det sednare landet sammankomma i Florentinska sändebudets palats. Spanien och Portugal hade också, för kort tid sedan, sina akademier i Rom; men politiska händelser hafva naturligtvis för en tid -afbrutit deras verksamhet. Sålunda gifver hvarje Europeiskt land af någon betydenhet, med ett stort undantag, prof på sin beundran för de sköna konsterna och sitt medvetande af deras vigt — detta stora undantag är England. Egare till en ofantlig rikedom, utmärkt framför alla andra länder genom industriella företag, gör dess regering intet och dess folk litet för de sköna kon:ternas uppmuntran, och detta lilla kan sammanfattas inom ett par rader. Kongliga akademien — vare det sagdt till dess heder — skickar hvat tredje år en elef till Rom, och några af vår högre adel, i förenipg med kongliga akademien, bafva här bildat en fond, hvaraf en modellskola, som är öppen om äftnarna, underhålles. — Författaren skildrar härefter i liffga färger nödvändigheten, såväl för Englands bildning, som för dess industri, att dess unga konsträrer må få tillfälle att i Rom fullkomna sig, och berättar slutligen, att en petition till drottningen af England är å bane i Rom, hvilkens ändamål är att förmå drottningen att föreslå och hägna sådana åt gärder, som kupnpa bidraga att höja England till en lika hög ståndpunkt i de sköna, som detta Jand redan unohar i de NvVvttica kanctarnma TT öcakihktintheket )