Aftonbladet – 23 maj 1844, sida 3

taflia, då han plötsligt hörde sitt namn med en omisskänligt äkta spansk näston utropas någorstädes i folkhopen. En gammal qvinna trängde sig fram... — Don Hernando! ni känner då icke igen mig? frågade qvinnan på spanska och med glädjestrålande ögon; o, hvad jag är lycklig att hafva fått återse erlp : — Värdaste donnalv svarade Hernando, hälsande med den fullkomligaste castilianska belevenhet, ,jag vill visserligen påminna mig edra draz, men det vore mig omöjligt att säga när och hvar jag halt det nöjet att göra er bekantskap . . . — Oh, jag skall bjelpa er på tråden, ... men låt oss draga oss tillbaka från detta hvimmel, att vi kunna mera lugat få språka med hvarannan! sade den gamla, hvilken tyckte; vara en rätt talför och fryntlig gumma. Don Hernando var alltför artig karl för att icke härutinnan göra den okända tiil viljes; de veko tillsammans af på en bakgata. — Ni erinrar er således ickey fo:tfor den samla, för två år sedan, då ni med edra soldaker kantonnerade i den lilla staden Wessum, hvilxen nyss förut blifvit nästan helt och hållet uppbränd och förstörd af det missfostret Pla y Vega, .. ursäkta att jag säger: det missfostret! men så bans landsmaninna jag är, måste jag hålla mig vid sanningen att det var en ordentlig barbar; oh, santissima Marial hur han for framl...w — Krigets olyckliga vanor, ärade frul — Nej, don Hernando! icke krigets, men den omenskliga krigarens!... Ty ni var äfven, ni som han, fiende, eröfrare, herre över Lf och csendom, och ni egde likväl ett bjerta...n — ålin ful — Jag hade sjelf undersått det förfärliga öde genom denna Pla y Veg . Vi hade ftade svärd midt