Aftonbladet – 23 maj 1844, sida 3

LI BLANDADE AMNEN uu — —-Eäi— DE SKÖNA KONSTERNAS IDKARE I ROM. (Ur ett Engelskt bref från Rom af den 3 Februari 1844.) Jag har nyligen vandrat omkring i målarnes och bildhuggarnes verkstäder. Detta är deras vanliga morgonsysselsättning, som icke hafva något annat att göra, och dilettanternes i de fria konsterna; och båda dessa klasser hafva lika stort skäl att vara tacksamma för den lätthet, som härigenou. erbjudes dem att döda tiden eller att tillfredsställa sin smak. Då jag saktar de sköna konsterna så väl för deras egen skull, som för det inflytande de utöfva på ett folks moral och hyfsning, så har jag under mina vandringar underrättat mig om hvad uppmuntran särskilda regeringar i Europa lemna åt konsterna i Rom. Jag talar naturligtvis först om Rom, hvarest, enligt statistiska handlingar, 4,522 personer egna sig åt utöfvandet af de fria konsterna — ett öfvertygande bevis på de fördelar, en ung konstvär måste vinna genom att här fullfölja sina studier, äfvensom på hela Europas gemensamma tanka angående denna sak. De offentliga samlingarna äro naturligtvis de mest lockande föremålen; men utom dessa finnes der Accademia delle Belli Arti eller San Luca, hvilken ehuru de fördelar den erbjuder, rödvändigt måste vara inskränkta till få, af regeripgen underhålles i den mest frisinnade anda, och är öppen för konstnärer från hvad land och af hvad religion som helst. De studerande, som böra till denna nyttiga anstalt, erhålla kostnadsfri teoretisk och praktisk undervisning i ritkonsten och få dessutom lära målning, bildhuggeri, byggnadskonstens alla grenar, geometri, perspektif och optik, anatomi, historia, mythologi, samt särskilda folks drägter. Thorvaldsen var på sin tid, och Tenerapi är ännu, professor i bildhuggarekonsten vid denna akademi, och de öfriga platserna äro besatta med personer, som äro lika utmärkta i sina fack. Andra medel att utbreda smek och hedra de sköna konsterra finnas äfyen i Rom, hvilka, ehuru de icke egentligen höra till ämnet, ej torde vara utan intresse, emedan de gifva ökad insigt om det härvarande fol!kets karakter. Hos oss händer det ofta, att utmärkt förtjenst i de sköna konsterna endast blir uppskattad af ett afskildt kotteri, hvaremot den här göres allmänt känd. För icke lävge sedan erhöll jag en biljett till något slags föreställning på Capitolium; följaktligen begaf jag mig, jemte mänga andra, till detta heliga ställe och blef bländad genom glansen af den scen, som framställde sig vid mitt inträde i salen. Denna var behärgd med tapeter och lagerkransar, rikt upplyst, ehuru det var midt på dagen, och omgiven al! gallerier, som voro uppfyllda af allt hvad Rom egde skönt och förnämt. Vid salens öfra ända sutto fyra eller fem konstnärer, omkring dem kardinaler och fremmande sändebud jemte andra män af högt stånd: i midten af salen stod en brokig samling af personer af alla nationer, vilkor och åldrar. Jag fann snart att de fria konsterna denna dag togo emot, och att de, representerade af fyra eller fem af deras idkare, mottogo hyllning af den lysande församlingen fram för mig. Ceremonien -börjades af en Monsignore, som uppläste ett tal öfver de fria konsterna på Italienska; derefter uppläste en jesuit ett latinskt försök öfver samma ämne; sedan förkunnade poemer dess lof, och den ryktbaraste improvisatrisen, jemte Visconti och flera skriftställare uppläste sonnetter till förherrligande af segrarne på konsternas palestra. Sedan detta var slut, fördes korsträrerne, bland hvilka ett fruntimmer och en fransman befunnpo sig, till en af kardipalerna, som åt hvardera utdelade en medalj, under tt RE RAN Vg YE gg a TN JET ET er RT mn Rn tg Res ME br EN