Aftonbladet – 22 maj 1844, sida 2

maningar öfvertala två Portugisiska undersåter afstats kyrkan, att omfatta protestantiska troslärorna och ut breda desamma; emedan i hans innerliga öfvertygelse frågan om affalls brottslighet upphört i kraft af 445 artikeln af grundlagen, i hvilken en vidsträckt reiigionsfrihet tillerkännes alla Portugisiske undersåter i följande ordalag: Ingen skall för sina religiösa tänkesätt kunna förföljas ; emedan det första ordet utesluter allt undantag för person, och det vidtomfattande ordet tänkesätt) måste anses innefatta en hvars religiösa tro. klagaren ansåg således, att om de två medborgarne affallit från statsreligionen, och ehuru de således svårt skadat sina egna själar, i enlighet med den tro, som i allmänhet af Portugals innevåzsare bekändes, de likväl icke begått något sådant medborgerligt brott, för hvilket straff kunde dem åläggas, och om de sålunda icke begått brott, kan ej heller den anklagade straffas såsom medbrottslig, ty medbrottslighet förutsätter tillvaron af ett brott. Såsom de två ifrågavarande medborgarne icke tillhöra Romersk Katholska kyrkans sköte, kunna de icke anses såsom kättare, för det de utbredt den engelska religion, som de sjelfve omfat. tat, emedan den i detta afseende redan för den an. klagade åberopade princip äfven gäller för dem, och då således kätteribrottet icke mot dem kunde åbero pas, måste den anklagade icke heller i detta afseend: kunna vara medbrottslig. På Madeira, der målet tillika serskildt behandlade: såsom ett polismål, och den anklagade ansågs hafva stört allmän ordning genom predikandet af läror stri dande emot kathoiska religionen, blef han äfven a domaren i Funchal frikänd från allt ansvar, på der grund, att ban såsom protestant icke i det åberopadt afseendet lagligt kunde åläggas något straff. D:r Kalley skulle på Lord Aberdeens inrådan yrke ersättning af Portugisiska regeringen, för de lidanden och. förläster han undergått, under det han varit häk. tad på Mådeiraan