Aftonbladet – 22 maj 1844, sida 2

afgifter för brittiska varor, skänka de ej något öfvertag åt England utan en lättnad åt producenterne af deras inhemska varor! Lär dem, icke genom predikandet af torra maximer, utan genom upplysande efterdömen, att nedsättningen af tullafgifter verkligen erbjuder direkta fördelar åt producenterna af samma slags artiklar, som beläggas dermed, och att den rätta grundsats, hvarpå förändringen bör hvila, är att fördelarne af nedsättningen tillskyndas dem först, som först äro visa nog, att införa den! (Mycket bifall.) Detta är den praktiska syftningen af min hedervärde väns förslag:;långt ifrån att innefatta en-tom teori eller abstraktion, innebär den en mer nyttig och praktisk tillämpning än något föregående i samma ämne. (Hör! hör!) Tillåt mig fästa husets uppmärksamhet på det slags konseqvens, hvarmed talaren på motsidan söker bestrida motionen såsom abstrakt och hvilande på hypotetisk och 0praktisk grund, när hela hans argument från början till slut reducerar sig till följande fraser: fastän jag medgifver det opolitiska i handelstraktater öfver hufvud, så återstår alltid möjligheten, om än en ganska osannolik, att något tillfålle kunde yppa sig för oss till afslutande af en förmånlig handelstraktat,! Jag medgifver att han har anfört ett exempel till försvar för denna tro, inemligen traktaten med Frankrike 4787; jag nekar ej förmånen af denna traktat. Men fastän jag är en stor beundrare af Fox, som afslutade den, så anser jag dock Pitt för hans öfverman såsom handelsminister; ingen partiopinion bör hindra mig från uttryckandet af denna åsigt; och jag påstår att om denna traktat aldrig hade blifvit afslutad, så skulle resultaterna ha blifvit ändå mera förmånliga. Hade vi redan då gjort mera frisinnade medgifvanden åt han4delsfriheten och öfverlåtit åt andra stater att följa vårt exempel, så skulle detta förfarande nu mera stadgat sig till en varaktig fördel för vår handel. Man har på motsidan åberopat ännu ett exempei: handelstraktaten med Brasilien; haltlösheten af detta exempel nödgades likväl talaren på motsidan sjelf erkänna när han tillade, att oförmånliga handelsstipulationer hade blifvit aflåckade Storbritannien för att vinna politiska syftemål. Men för min de! är jag öfvertygad att om vi, i stället för att drifva ea så beskaffad underhandling med Brasilianerna, hade afhållit oss från att ålägga dem nigra inskränkningar, liberalt medgifvit införseln hos oss af deras produkter, och låtit dem inse att våra eftergifter icke lemnades som ett slags mutor, så skulle vi fått åtnjuta samma handelsförsåner som förut och icke haft skäl till den klagan, som höjes nu, år 1844, mot nämnde lands handelslagstiftning, nemligen att det lagt 40 procent differentialtull på Brittiska varor. (Hör! och bifall.) Om vi antaga för en grundsats att icke ingå i några kommerciella underhandlingar, och om vi stadigt och ihärdigt följa den, så skall förhoppnin gen att småningom kunna afvinna främmande makter ett mera liberalt tullsystem bekräfta sig, i mån som de öfvertygas att vi mena uppriktigt och allvarligt, och att vi icke afvisa handelstraktater med dem derföre att vi sjelfva ej se någon fördel för oss deri, utan derföre att det är vår ärliga afsigt — bona fide — att låta handeln vara öppen och fri för hela verlden (hör! hör! hör!). Förfar man annorlunda: föranleder man den misstankan, att utsigter till en lumpen vinst för dagen väcker vårt begär efter afslutandet af handelstraktater; så skola de andra staterna, vid vår klagan öfver att ej kunna komma öfverens med dem, erinra om räfven i fabeln, när han jemrade sig öfver de omogna drufvorna, som sutto för högt för honom att kunna nå. Väl antager jag ej för gifvet att vi på en gång skola se andra stater gå oss till mötes i den förväntade tullnedsättningen; några år torde vårt exempel fordras, att dertill förmå dem; men blott några få år dock. De monopolistiska intressena utrikes — t. cx. jernproducentintresset i Frankrike -— skola ej länge mäkta upprätthålla sina egennyttiga anspråk inför den öfvervägande pluraliteten af den öfriga nationen den allmänna oviljan skall tysta dem. Nationell: antipathier skola upphöra att inblanda sig äfven : kommerc ella förhållanden de särskilda länderna emellan, genom den praktiska verkan af det föreslagna systemet, och många år kunna ej behöfvas att tillvägabringa detta resultat. Gillandet al den väckta motionen skulle blifva ett vigtigt steg till befrämjande af verldens civilisation i det hela. Det skulle blifva ett exempel inför Europa, inför verlden, att verldens största handelsnation beslutat öfvergifva den trångbröstade och qväfvande handelspolitiken (bifali). Det skulle blifva ett exempel, bindande oss sjelfva för all framtid, och derigenom alstrande tiilförsigt hos andra makter och framhbållande för dem den kraftigaste bevekelsegrund att följa samma bana. Jag är förvissad, att om styrelsen sjelf framställde den åsigt, som innefattas i min hedervärde väns motion, så