Aftonbladet – 18 maj 1844, sida 2

lycka i fäderneslandet. Betrakta honom, som en vän, från hvilken du sjart: måste taga afsked: svårligen kan han någonsin blifva annat för dig!) Therese gick in i silt lilla ksbinett, tog härpan, öfvade flitigt en ny sonat, upphörde dermed och sjöng en favoritvisa; men hennes själ var -långt derifrån. Hon ställde sig vid fönstret och såg tankfull upp till molnen, Nymånans första lilla spets simmade redan i den klara luften, bleknande: vid sidan af det ännu. dröjande dagsljuset. Hon fördjupade sig i drömmar; :;oderns ord och systerns tårar sväfvade för. hennes minne, och hon ville icke fråga hvad de betydde, dem hon sjelf utgöt. Skiljdes du från en vän, 0 måne?, side hon sakta. Sorgligt blickar du ned igenom hviskande löfven! Eller är det medlidandets tår, som bleknade kinden, Öfver de tårar du ser gjutas beständigt af menskor ?) Fordom), när våren kom,) återtog Therese smärtsamt efter en paus, skulle. jag gerna hafva ropat ett gladt välkommen till hvarje knopp och blandåt mitt hjertas jubelsång med lärkans drillar. Ingenting syntes mig nog skönt och ljuft, att fira naturens högtid. Nu är det annorlunda. Men Louise har rätt, vi äro också mycket olyckliga. Den milda slöja, som för oss dolde vår fattigdom, bar. fallit; förnöjsamheten. hjelpericke emot stora bekyinmer, mot otåliga borgenärer och andras. förödmjukande medömkan. Och allt detta skall lägga min goda gamla mor i grafvenl... Avec mille sept cent quarante sept la fortune nous rit! ropade papegojan högt och tydligt. Therese vände sig bastigt-om.och gick fram till fogeln, som ännu en gång upprepade samma ord. sAimå2,, sade Therese, i det hon tog sin skyddling på bandensoch-tryckte honom mot sitt bröst; vär du då verkligen: en orakelstämma; du dill kloka varelse? Skall jag väga tro på dig; skall jag i Guds namn fresta min lycka, och sätta de! sista jag eger på ett enda ovisst: kast?) Hon ti te hela aftonen och natten gansks oroligt; de gåtlika orden -inflätades-ialla Henne: drömmar. Redan ofta hade det fallit henne in