Aftonbladet – 18 maj 1844, sida 2

flera fall, bvarifrån kunna väl de olycklige hoppas någon räddning? En gång hemfallna åt förderlvet, bortföras de ovilkorligt af dess flod och mneddragas allt djupare i dess hvirflar, så vida icke den enskilta eller allmänna menniskokärleken, medborgaren eller staten fattar dem i härderna och rycker dem till sig. Försumma de att göra detta; hvad hafva de sjelfva att vänta af de olyckliga barnens tidiga bekantskap med lasten och brottet, deras uppväxande på egen hand eller i onda sällskap m: e. o. af deras vårdslösade uppfostran? Efter. vedergällningsrättens eviga, orubbliga lagar står svaret med Guds egen finger skrifvet i ödets bok. Vi hafva. det dagligen i en mängd exempel åskådligt för våra ögon; vi läsa det i-tusentals brottsmålsprotokoller. Man besinne blott, att ingen handling faller fruktlöst till jorden, att dess rötter fästa sig i den närvarande tiden och uppspirar i den kommande, som goda eller onda träd, att hvarje samhälle är, liksom individen, en lefvande organism, hvars friskhet och helsa beror af delarnas harmoniska verksamhet; och som nödvändigt lider till det hela, så snart någon serskilt organ lider. Och detta sednare blir förhållandet med hvarje stat, så länge den ännu fostrar ett ormyngel inom sin egen barm. Då de vårdslösade barnen icke få-lära något godt och nyttigt af andra, lära de af sig sjelfva och af förföriska exem-: pel att göra ondt. De hämna sig snart på det samhälle, som icke vårdat deras ungdom, och på de enskilta, som kunnat men icke velat räcka dem en bjelpsam hand: De uppträda : som: det förras fiender och blifva de sednares plågoris. De bryta mot det enas lagar, och våldföra sig på de andras persoser eller egendom. De göra inbrott i deras hus, de stämpla mot deras lif. Nu bjuder naturliga känslans och allmänna säkerhetens röst att möta våld med våld, Polismakten rustar sig mot lagbrytarne, efterspanar, upptäcker, griper dem, besegrar dem, om de sätta sig till motvärn, och släpar dem inför domaremakteny, som kastar dem i fängelset eller låter dem, förblöda under bilan. Och vid alla dessa tragiska uppträden, nyare tidens gladiatoriska skådespel, står menniskovännen oftast tveksam, om han. skall bittrast beklaga de olyckliga offren eller bristerna i den statsorganisation, som ej sällan ögonskenligen bidragit att jaga dem till den höjd af brottslighet, som: de upphunnit. På denna punkt hafva bestraffningsoch uppfostringssystemerna sedan sekler stått till hvarandra i-Euroöpa. I våra dagar synes en brytning i dessa som i andra samhällsangelägenheter för sig gå. Man står färdig att taga. ett steg, framåt, till något bättre. På många ställen har man afskaffat -dödsstraffen och förmildrat de öfriga, man bår omdanat fängelserna och förvandlat en del deraf i arbetsoch korrektionsbus;..Men man har också funnit, att med alla dessa åtgärder. icke någon: väsexdtlig fördel vunnits, sålänge man icke: lyckats att uppfinna ett medel, som qväfver det moraliskt onda i sin födsel, regenererar den fallna och förderfvade :menniskonaturen, leder;: hejdar, kufvar de redan:hos barnen uppsvallange. sinnesrörelserna, dessa mödrar och ammor till otaliga förvillelser, utsväfningar och brott. . Och detta medel sökes förjäfves någonstides, om icke i en sund, på psychologiskt religiösa grunder hvilande, allvarsaxmt mild barnauppfostrah. Den ungdomsledåre, som lyckats i konsten att lära känna de. vårdslösade barnens lynnen; vinna deras kärlek och förtroende, bemäktiga sig deras hjertan, väcka dem ur moralisk dvala eller död till verksämt, praktiskt. och religiöst lif, han harsinom sin verkningskrets gjort en vigtig upptäckt och en stor eröfring: han har träffat punkten, på hvilken uppfostrimgskonstens ägg håller sig upprätt, eller — han kan i glädjen öfver sin vunna seger med: den grekiske Vise stolt utröpa sitt heureka, om han än icke som denne skulle vilja offra en hekatomb. På framgången af denna-method att med kärleksfullt allvar uppfostra och förbättra må det tillåtas oss att här anföra ett. sannfärdigt bevis, hemtadt från de erfarenheter, som ett Räddningshus i denna väg lemnar. En af de vid en sådan stiftelse upptagna gossar, med obändigt sinnelag och många vanarter, ingaf både den polismyndighet, som åt räddningshuset öfverlemnat.honom och de föräldrar, från hvilka han ofta genom rymningsförsök aflägsnat sig, föga hopp om den förlorade sonens. återvinnande. Efter-några Vec-. kors vistande inom stiftelsen försökte han också att genom rymning. lösgöra sig från dess tvång, men han eftersattes genast ef läraren och de andra barnen, ertappades och återfördes till inrättningen. Med en allvarsam kroppsaga i förening med. förödmjukande slafklädnad, som. han. några ESSEN RE EA