Aftonbladet – 18 maj 1844, sida 2

aNtogo samma uttryck. Therese slöt henne i sina armar, frågade ömt efter hennes bekymmer, och ville skämta bort det, ty hon. var just nu lyckligare, än hon på lång tid varit. Njut din ungdom, sade Louise: du har icke något barn, hvars framtid nedtrycker dig, ingen älskad make, som dukar under för sorger — du veticke, huru mörkt det är omkring mig. Den stackars Meinhard gör de svåraste steg för, en obetydlig summa; som processen åter kräfver. Min mor beröfvar sig allt, min man arbetar mera, än hans helsa uthärdar, och för hvilken ringa lön! Du och jag göra äfven efter vår förmåga hvad vi kunna, men nödens flod skall likväl snart öfversvämma oss. Ack, jag har förut ej känt fattigdomen — den är mycket bård bi ! ! Hon slet sig lös från Therese, tog barnet på armen och. gick ur rummet; aldrig förr, hade Therese sett sin lugna. syster i ett så upprördt tillstånd. Mamma,, sade hon, om :Meinhard är i så tryckande: penningebehof, så har jag ju ännu dat stora guldmyntet, som generalskan skänkte mig till faåddergålva. Det får. du:icke ge -bört; svarade modern. ;Meinhard skaffar väl ågon utväg; han hade temligen godt mod, men Louise är i dag vid så retligt lynne, att hon äfven smittade mig.n Goda mamma,, återtog Therese, litet rädd jag har. också någonting att säga dig, Tournoj var hos grefvinnan och är ganska ofta hos benne måste jag nu äfven undvika umgänget med denzs ädla vän?) Du. har ju lugnat mig genom ditt löfte,, sva rade modern; och jag byser förtroende dertill Må du stundom se honom, må Gud låta en ni mare bekantskap antingen skingra din villfare!sc eiler .stadfästa hans värde. Jag får ieke-:heller dölja, huru. mycket dej gladde mig, att se honom, fortfor Therese; nmock alt han tycktes känna detsamma, ty han var si bjertligt upprymd. Ack, min Gudl och isamm: stund greto både du och Louise. Förgät icke din mors ödej mitt barn, sade fru Arnold; örgät icke din fattigdom, som bort visar hvarje hopp. Tink alltid på det ögonblick då främlingen skall lemna Oss, för att söka sir