Aftonbladet – 13 maj 1844, sida 2

FRANKERIEE. Konungens namnsdag (4 Maj) firades med om möjligt större prakt än någonsin förut. Redan föregående dagen hade försigtighetsmåtten omkring slottet tagit början; vakter och polis omgärdade det; de förra voro tredubbelt starkare än vanligt. Ibland de tal, som höllos, fästes isynnerhet uppmärksamheten vid erkebiskopens af Paris och konungens svar. Den förre erinrade ibland annat om fö!jande yttrande af en helig fransysk lärare för 600 år sedan: paldrig kunna vi fatta, att staten kan lida något af kyrkans fred och frihet, eller att kyrkan kan lida af statens storhet och välgång; och sade, att dessa tänkesätt äfven voro hans och presterskapets; att det var ett tecken till renheten af deras tänkesätt, och en säker borgen för deras hopp. Ingen kunde vara mera tillgifven landets lagar och öra än de, m. m. Konungen svarade, att han trodde sig hafva gifvit så tillräckliga bevis på sina önskningar att upprätthålla religionsfriheten och förskaffa presterskapet all tillbörlig aktning och ära, att det måhända vore öfverflödigt att derom erinra; på sätt som skett. Att presterskapet imediertid städse kunde räkna på hans välvilja, och att han skulle framhärda i bemödandet att betrygga landet om religionens välgerningar, hvilka äro det säkraste värn mot de brott, som uppstå af samhällesstörande brytningar och äro källan till alla de dygder, som kunna förskaffa menniskan lycka och sällhet. En hög dam af kongl. familjens medlemmar skall ieke dölja sitt misshag öfver detta stränga sver; men hos publiken fann det mycken anklang, som dessutom för ögonblicket synes hafva råkat i ett slags förtjusningsfeber deröfver, att då Marseilläsen om aftonen spelades utanför Tuilerierna, konunzen, som haft den lille grefven af Paris på knäet, Jåtit honom klappa takten till den. Hr Munoz, spanska enkedrottningens gemål, synes hafva öfvertagit rolen af kabinettskurir, ty han har sedan exregentinnans ankomst till Spanien tre gånger till Paris fört depecher. Deputeradekammaren har för tredje gången underkänt Hr Charles Lafittes val i Louviers; och som han nog blir för fjerde gången vald af staden, så lärer väl den blifva utan representant i denna session. Kammarens beteende i denna sak väcker likväl obehagliga intryck; ty det är början till ett betänkligt försök att låta kammarmajoriteten gälla mera än orternas förtroende till sina ombud. Kammaren förehade fingelsereformen; man synes ämna göra flera modifikationer i den. Cellsystemet skulle förenas med rörelse i fria luften och för bevakningen kontroller införas. Pärskammaren förehade lagen om allmänna under visningen. Hertigarne af Nemours och Montpensier skulle följa hertiginnan af Ken: till Belgiens gräns, och sedan begifva sig till Mez, för att föranstalta det stora läger, som der kommer att samlas. SPANIEN. Det troddes att drottningens resa skulle uppskjutas ända till Juni månad. Men förmodade äfven, att Madoz, Cortina, Garnicas, Verdu y Perez och Benedicto skulle emot borgen ställas på fri fot. Annu var lagen om belägringstillståndets upphäfvande icke utfärdad. Ett litet upplopp hade den 25 April förorsakats deraf, att ett rykte utkommit, att franska 3 fr. stycken endast gällde 18 reater i stället för 49. Köpmännen ville ej emottaga dem ör mera, men myndigheterna tvinsade dem dertill. Den 27 April var börsen i Madrid tillsluten, emedan Maria Christinas födelsedag då skulle firas. Men beklagar sig grvfligt öfver ministrarnes operationer på börsen, till skada för landet; men ingenting höres ännu angående ministerförändring. En ny sammangaddning var upptäckt i Navarra. Den åsyftade Pamplonas intagande. I Gerona hafva flera personer blifvit afrättade, som varit med om insurrektionen i Alicante och Carthagena. Det berättades och troddes i Madrid, att en plan vora å färde emellan kabinetten, att bjelpa Ab1d-el-Kader till att störta kejsaren i Marocco och intaga hans tron. Detta låter likväl besynnerligt, ty Frankrike har redan en gång blifvit luradt på sin efterzifvenhet mot denne. STORBRITANNIEN. I Ofverhuset har en bill rörande afskaffandet fingelse för sku!d erhållit andra läsningen. Belräglige kreditorer skulle, enligt stadganderne i lenna bill, dömas af juryn. Såsom kandidater tll generalguvernörskapet i )stindien nämnas, utom Sir Jumes Graham, äf