Aftonbladet – 13 maj 1844, sida 2

försynen skulle vilsicina det. Innan kort erhöll hon gysnande underrättelser. Man begärde prof på hennes skicklishet: hon gjorde utkast till mönster, anskaffade de nödvändiga materialierna, och satt dagligen vid sybågen, innan någon annan bland husets innevånare lemnade sitt läger. Hennes outtröttliga fli: gjorde det möjligt för henne, att hålla sin far sällskap under de vanliga timmarna; blott af lektyren gjorde hon ett frivilligt offer. Ionise och Therese voro hennes enda förtrogna. De förundrade sig lika mycket öfver grefvinnans hårda öde, som öfver de vackra arbeten, hvilka utfördes af hennes fina händer, men innan kort lirde båda af kenne att bruka tamburnålen, och när Constance var alltför öfverbopad med arbete, delade de hennes möda och hennes vinst dervid. Med en ren, himmelsk glädje mottog grefvinnan de förvärfvade penniegarne, såg sina göromål ökas, samt antog derefter Louise belt och hållet till medhjelparinna. Nu nödgades hon i hemligheten äfven inviga pamle Dammertin, för att låta honom skrilfva bref och räkningar, så mycket mera, som han o:ta bittert klagade öfver sysslolöshet, Han stod liksom fastvuxen vid golfvet, då hon gjorde honom detta meddelande. Allsmäktige Gud! utbrast han, det är en hård pröfning. Da Cembis och Coucys barnbarn! Ack, jag skulle snarare hafva väntat mig få upplefva verldens undergång. Förlåt mig, nådiga srefvinna — men om min herre visste det. — Han skall aldrig få veta det, Dammartin, svarade bon lugnt. De flesta af våra landsmän måste arbeta för gitt uppehälle, och Ian? fediga söner högakta dem mycket mer: än ör det toma ljudet af ett na -a derföre, än ; . ärvår:: octM. Bistå mig med er hjelp; jag behöfver den. emedan i . måste skrifva och rna lånet medan Jag eljest p ER2 Jängt in på nätterna. Ge AForts följer.)