Aftonbladet – 11 maj 1844, sida 2

EKA RAR RT TRIESTE SS FIK TALS EAT SERT ESA Men jag skall fråga min svåger, och i morgon noggrannt berätta er allt. Therese sprang uppföre trappan, mor och syster kommo henne nyfisne till mötes. Hon satte sig vid bordet, der bennes aftonmåltid ännu stod qvar; hennes svåger lade bort boken och systern silt barn sakta i vaggan. Tceerese berättade med örtjusning om Constances skönhet, om hennes besynnerliga drägt, hennes intagaude och nedlåtande sätt att vara. Nu är du riktigt i ditt e:ement,, sade slutlisen Louise småieende. Jag slår vad, att vi hädanefter icke få se dig mycket. Redan som barn var du gerna hos de rika och förnäma, och låste alltid heldst bistorier om konungar och furstar . Du har kanske rätt, svarade Therese, men mitl förnäma umgänge bar icke gjort mig ötvermodig: eller huru, mamma lilla? Mina drömmar äro slitid uppfyllde med vackra saker, med allt slags grarnlåt, som kläder mg mycket väl, och hvaruti Jag ser helt annorlunda ut, än den lilla Therese Arnold. Jeg far på spektaklet, på baler, der jag dansar af bjertans lust och följer sedan alla de vackra moder, som sist bebapat mig. — Men när jag riktigt fördjupat mig i mina fantasier, så ropar mamma, eller jag hör ditt lilla barn Skrika, och då återfinner j:g mig lika: nöjd här i rummet, i min kamlottsklädning, när drömmarna förtlyga som luft. J.g önskar mig väl mycket, men är ändå lyckligare än de, som äga allt det der.) Du är en god och glad verelse, sade systern ilias vår fröjd, och hvem vet hvad det ännu blir af dig. Man säger ju, att den som : önskar sig den gyllene vagnen, åtminstone skall få el hjul deraf. Jag har alltid varit belt olbka. Nä jag berättade historier för dig, bandlade de, til din stora ledsnad, endast om borgerligt folk, min hvardagskiädning trifdes jag bäst, och min: dockor voro helt tarfliga fruntimmer, då din: deremot hade ade!ig rang, samt prunkade mer släp och sidenrober.n Derföre drog du också en högst måttlig lot ur ödets urna,, sade hennes man, i det han lade armen kring sin unza makas li Måtlle Gud bevara den åt er och oss sPal inföll mod:en. Vi äro fattiga, vi ha ofta bekym