Aftonbladet – 11 maj 1844, sida 2

hvilken, på grund af offentliggjord skrift, börde med afseende på läran underkastas pröfning, alldenstund han då tillkännagifvit sig vara författare till d.n skrift, som utkommit under titel: Granskning af den Evangelisk Lutherska trosbekännelsens förnämsta lärosatser. Detta arbete var nemligen af honom upptaget vå meritförteckningen, och då han med åberopandet leraf icke kunde mena annat, än att det måtte räkDas honom till en förtjenst utöfver hvad hans öfriga randlingar vitsordade, så var det konsist. ovilkorliga kyldighet, att deröfver fälla ett omdöme, det måtte alla sökanden till fördel eller nachdel. Klaganden var således sjelf satt konsistorium i nödvänuighet, att an eås0 irtije å i amt ätt dereiter atgoru, Nuruviua NAD, Uvarn lexaf, kunde vara tjenlig att på förslaget, hvarom fråsa var, uppföras. Detta har konsist. vid förslagets ipprättande fu!lgjort i öfverensstämmelse med före-l kriften i nådiga cirkulärbrefvet den 21 Augusti 1786 SS 7 och 40 och, skälen hvarföre katecheten Ignelt vifvit förbigången äro i protokollen utförligen intagna. Någon dom öfver klaganden såsom författare har konist. icke fällt, alldenstund en dom efter konsist. förmenande förutsätter ett åtal af den myndighet, som enligt tryckfrihetslagen eger, att hvarje öfverträdelse leraf till rätta ställa. Först när ett sådant i veder hörlig ordning gjordt åtal egt rum och efter skedd ransakning, målet skall af domkapitlet handläggas, då fråga kan blifva om varning, suspension eller embetets förlust. — först då inträder kapitlets rätt att döma till den ena eller andra sträffgraden; men då vederbö:lig myndighet icke åtalat katecheten Ignells förenämnde skrift, kan konsist. så mycket mindre hafva brustit i någon detsamma åliggande skyldigbet, som konsist. icke eger rält att förbise rågot af en sökande såsom lärdomsörtjenst åberopadt arbete; och dessutom var det icke konsistorii rättighet, att Jängre uppskjuta förslagets upp ätande, aildenstuad jemnt en n.åaad eter fataliedagen var tilländalupen och det således ålåg kovsistorium, att efter de ingifna handlingarnes föranledande uppsätta förslag. Konsist. Vveterligt, finnes ingen lag, som bemyndigar eller tillåter konsist., att längre än en månad efter fataliernes utgång fördröja ett förslags uppsättande, och lika litet tror konsist. det vara någonstädes föreskrivet, alt ett konsist., när det fisner skäl till någon sökandes uteslutande, skall för något begånget fel uppehälla förslaget och låta förekalla sökanden till varning eller bestreffaiog. Korsist. pröfvar endast tjenligheten till sysslan efter hvad det har sig om sökandens personlig het bekant; och om vid denna pröfning beslutet icke varder gynnande, eger den, som dertill befogad är, anföra besvär, då konsist. får sig deröfver farklara. Något annat sätt för ett förslags upprättande känner kouvsist. icke. En sökande får skyla sig sjelf, om hav genom sina ansöknivgshandingar dokumenterat sig så, att ett domkapitel icke kan konom på förslag uppföra såsom till tjensten skicklig Härfö:utan torde det ack få medgifvas, att om en utgifven skift icke blifvit åtalsd, den icke genom åtalets uteblivande är vorden godkänd, så att ett konsistorium skall vid ett förslzgs bestämmande alldeles lerna den utan uppmärksarhet och ovilkorligen endast på grund af tjensteär uppföra på förslag en sökande, om h-ars mindre skicklighet till tjensten den utgina skriften, som ej kan återkallas, talar. Är det konsist. pligt, att för ett formtel i en ansökning neka förslag, så måtte det ännu mer vara en pligt, då något så väsendtligt, som feliläran, gifver anledning att förklara en sökande inkompetent. 1 förra fallet sker uteslutandet den sökande ohördanr och i det sednare måste det väl så mycket mera ske, som annars en vidlyfuig rättegång kan uppstå, hvarigenom förslagets uppsättande en lärgre tid kan försenas, dem till stort mehn, som tjevsten sökt hafva. Det kan möjligtvis invändes, att komist. haft god tid på sig, att förehålla ilagauden hans afvikelser ifrån statskyrkans lära, eftersom den skrift, som desamma innehå!ler redan någon vid varit i bokhandelo tillgänglig; men härtill svaras, att konsist. icke är den auto ritet, som, då förbrytelse sker gevom tryckt skrit, skall ställa förf. till ansvar, äfven om ban är prest; men då det blir kändt att han är prest och anmäler sig som sökande ti!l presterligt lärareembete, då skulle, efter konsist. underd. förmenande, ett konsist. handla emot både lag och samvete, om det till den sökta tjensten föreslog en man, hvars lärosatser vVo0:0O i strid emot statskyrkans lära, så:om den, på gruud af presteden, måste både bekännas och förkunnas. Klagauden besvärar sig med stor ordrikhet över konsist. fasthå!lande vid den Evangelisk Lutherska kyrkans symboliska böcker och tillvitar koönsist. såsom både obskurantism och bibelförakt, att det anser nämnde symboliska böcker vara norma fid i, er värdighet, som klaganden icke inrymmer ät något an: nat ord än det Gudomliga, som bibeln, uppenbarel. Isen, ionebåller. Konsist. behöfver bärutinnan endas Isvara, atv fides ofta är detsamma som dortrina, oc så ringa aktar icke konsist. bibelordet, att det förne kar detsamma vara norma fidei normans. Att cer apostoliska tron är liktydig med den apostoliska läran det vet hvarje katechumen, och det kan icse vara obe Ikant för en katechet, om han ock icke är vän afsym: I bola och symboliska skrifter såsom läronorm. re -Jnu de symboliska böckerna, såsom rättesnöre för doc -Itrinen, af hvarje svensk prest vid inträdet i embe -Itet besvurna, och är det honom ailvarligen förbju fI det, att häremot upptänrda och utsprida några vit farande meningar,, såsom stadgadt finnes i Kongl a