Aftonbladet – 9 maj 1844, sida 2

öfverståthållaren och teatercensorns beslut ick äro tillåtne, och att förty bemälde beslut bord fast stånda. Allmänheten skulle alltså gått mist om att få se ifrågavarande ryktbara skådespe uppfördt på nya teatern, om icke dess ägare låti berr grefve Lewenbaupt få sia vilja fram och stryka ut, hvad han ansåg allmänheten oskicklit att höra. Derna operation har nu gått för sig och vi kunna således hafva det nöjet underrätta att Lucretia Borgia änitligen kommer att uppföras på nya teatern och det nästa Oasdag för her: S:jernströms recett. Den korrigering grefve Lewenhaupt gjort på Victor Hugos arbete lärer icke vara betydlig. men det vore i alla fall önskligt att herr kapten Lindeberg ville publicera de förändringar herr srefven vidtsgit, och sålunda sätta allmänheten i tillfälle att icke blott se frukterna af den så plötsligt tillkomna censurförfattningen, utan ock, bvad man ej är mindre nyfiken på, skillnaden mellan Victor Huzos smak och herr grefve Lewenhaupts. — Från Upsala berättas att den tillämnade förändringen i hofrättsexamen blifvit af t. f. kansleren, erkebiskopen af Wingård gillad. — Svenska Minerva yttrar i dag sig kunna med stor fägnad förklara, att den artikel i den Norske Constitutionellen, som handlar om det nya Norska speciemyntet, befinnes vara orättvis emot den Svenske konstnär, som skurit stämplarne till detta mynt. Vid jemförelsen af de å härvarande myntverk slagne profexemplar af Norska riksdalrar och ett å Kongsberg slaget exemplar visar det sig, att stämpe:n är vacker och lemnar nästan ingen anledning till anmärkning, om man på myntstället gör sin skyldighet eller förstår at umgås med ett ordentligt myntningsmachineri. Minerva upplyser om, att ett sådant machineri skall vara här förfärdigadt af en Norsk mekanisus och äfven afsändt till Norge, men att afskäl, som nan ej ännu känner, det derstädes icke lärer kunna riktigt skötas. De begge här myntade riksdalrarne skola tåla jemförelse med de flesta ny: europeiska mynt, samt äfven öfverträffa somligs sådana; och alldeles ogrundadt lärer det vara, att myntet, om det rätt präglas, skulle vara svår! att uppstapla, m. m.