Aftonbladet – 7 maj 1844, sida 2

CHAVERES RSA AGREE ES NAS TAR SE SNS — Huru GÄLDSTUGANS UTSKICKADE LÄGGA SINA NÄT. En af Frankrikes kända poeter fann för godt, att ev iten tid lefva alldeles sluten inom sig sjelf; underintet vilkor, under ingen förevändning kunde någon slippå in till honom. Alla dagar sade han till sis uppasserska: Madam Bernard, jag är inte hemma för någon annan än den, som bar penningar att aflemna hos mig; och madam Bernard. som var smått qvick, svarade genast: Det vill säga, att herrn intet år hemma för någon menniska En morgon väcktes madam Bernard af klingande, metalliska ljud, hvilka förorsakades af en tung penningepung, som en karl från banken kastade på hennes bord. Han frågade efter poeten. Har ni ärende till honomp, frågade madam Bernard, så var det rätt ledsamt, min vän, ty för en månad sedan reste min herre på landet; ban brukar att skrifva sina romaner der. Det var i sanning ganska förargligt för honom, svarade mannen. Jag har 500 francs att lemna honom egenhändigt. Bevars! sade madam Bernard... hon funderade litet -. men vänta då... kanske herrn är hemma . .. ja, jag kommer nu ihåg... Haniåterkom i går ... han hade glömt något... sin näsduk. tro; jag... var så god och stig in. Karien från banker var en exckutionsbetjent, och vår författare fick van dra till gäldstugan, att der futlända sina romaner. — En skuldsatt, ung herre, emottog ena gång följande bil jett: Ett fruntimmer, som skall säga er sitt namn då ni gjort er förtjent af avt få veta det, promenera om Lördag uti Jardin des plantes, midt emot tigern: bur. Ni skall känna igen den, som skrifver detta. på de tecken att hon i venstra handen bär en parasoll med e! fenbensskaftp. Den lycklige, väotande älskaren bega sig til mötesplatsen, men fana der, i stället för si älskarinna, en exekutionsbetjent, som bar i hander sin ambetsstaf, hvars skaft är af elfenben. — P3 ee bal i Ranelagh tycktes ett vackert fruntimmer intres sera sig för en yngling, och lo-.vada att följande afto) möta honom på boulevarderne bortom bastiijon, Hai