Aftonbladet – 6 maj 1844, sida 2

ljusa, klara ögon och rena drag vunno hennes bjerta. Det är konungens moder, Maria Josepha af Sachseny fortfor grefven, pett fruntimmer, värdigt att pryda verldens yppersta thron. Monarken visste, huru högt jag vördat henne, och lät åt mig kopiera hennes bild, äfvensom sin egen vid den ålder, då han förlorade henne. Den veka stämma, hvarmed grefven yttrade dessa ord, öfverraskade Constance; hon hade ännu aldrig hört den af sin far. Men då hon på honom fästade sina vältaliga ögon, trodde han sig deruti läsa hennes tankar, och i samma ögonblick hvilade åter uttrycket af stolt lugn öfver hans anletsdrag. Han frågade efter de sednaste händelserna i Paris, och bans bittra, uppretade känsla utgöt sig fritt i den likstämda dotterns bröst. Imedlertid serverades aftonmåltiden, betjeningen omringade bordet, samtalet var stelt och ceremoniöst. Prakten och öfverflödet kunde ej förjaga ledsnaden. Efter ungefår en timmas förlopp tog Dammartin två silfverarmstakar från ett litet bord, för att lysa grefvinnan till sitt rum. Hon kysste sin fars hand, och följde den gamle tjenaren. (Forts. följer.) (Qr — SÄLLSYNT RIKEDOM PÅ TILLNAMN. En sångerska i Wien, vid namn: Willman-Daberton-Böbme, gifte sig nyligen för andra gången med en man, som varit adopterad af tvenne fosterfäder, och derföre bar namnet Flägelrasch-Dabatur-Schwierbart,. Då nu sångerskan vill bebålla sina båda mäns pamn, så kommer hon att heta Willman-Daberton-Böhme-Flögelrasch-Dabatur-Schwierbartp. — Den 48 April ägde en ovanlig vigsel-ceremoni rum i missionssalen i Berlin. Tre unga döttrar