Aftonbladet – 3 maj 1844, sida 2

LITTERATUR. Om Skandinaviska föreningen och Studentuttåget från Upsala till Köpenhamn. Några ord af Atterbom. Upsala, 1844. Wahlström Låstbom. Pris 8 sk. bko h. ex. Denna lilla brosehyr har gjort oss ett synnerligt nöje. Icke allenast. innehållet, som tillhör lika mycket tidehvarfvets som fosterlandets tendens; utan äfven sjelfva den omständigheten, att professor Atterbom är dess författare, måste sammanlagdt utöfva en glädjande inflytelse på läsaren. Skriften är riktad mot den bekante insändaren i Svenska Biet, som med så mycken förnämhet fördömt våra nordiska ynglingars enthusiasm för föreningen af de begge brödrafolken å ömse sidor om sundet. Att Hr Atterbom således åtminstone i denna sak fått ögonen öppna i afseende på Svenska Biet och dess mörka politik, kan icke annat än fägna hvar och en, som af ålder könpt och uppskattat Hr A:s hjertelag för Sverge och alla fosterlandet rörande angelägenheter, men cke desto mindre sett sig tvungne att klandra det temrreligen prononcerade oförstånd, hvarmed ban så ofta yttrat sig öfver vigtiga samhällsfrågor, äfvensom den hätskhet, hvarmed han betraktat vissa tidningar, icke ihågkommande att han sjelf alltför gerna både skrifvit och skrifver i tidningar, när det bär åt. Syftningen af förevarande broschyr utgör ett odeladt och fullkomligt gillande af den så kallade Skandinaviska idgen eller de tre nordiska rikenas förening; likväl med en försigtig reservation å Hr A:s sida, att denna union icke skall vara af politisk betydelse, så tillförståendes: att hela Norden skulle komma att utgöra blott en enda stat under en Konung. Att denna statsförening icke nu kan komma i fråga, är af Hr ÅA. ganska rätt anmärkt: Men han slutar sitt räsonnemang med dessa ord: pMöjligtvis — jag säger möjligtvis — kan det vara försynens beslut, att i en framtid, som dock (sannolikt) ännu är aflägsen, förvandla detta slags förening till en sådan, der Danmark utgör ett med Sverge och Norge samfäldt förbundsrike under en enda Konung. Inom den poplitiska verlden är nästan ingenting omöjligt. Skulle någongång dertill ett tillfälle yppas, utan våldsam omstörtning af bestående förbållandens helgd, och under vilkor, som vore för alla de trenne olken lika gagneliga: så begriper jag sannerligen vicke, hvarföre de då lefvande borde försumma att pbegagna det.n Allt detta är ganska visligen taladt och vi hafva följaktligen allt skäl att instämma deruti. Hvar och en begriper imedlertid, att det just miste