Aftonbladet – 2 maj 1844, sida 3

göra, och bonne amie och Eugenie skrattade i dagar åt mig. Jag var så glad, då jag om morg narne kurde gömma de skorpor, jag fick till mit kaffe, för att sedan ge dem till skomakaregesäl lens lilla flicka, som bodde inpå gården; men di mammas kammarjungfru en dag fick se, att ja gaf den lilla en kyss, i stället för alt låta henn kyssa mig på hand, som hon ville, så blef ja förbjuden att någonsin mer tala med henne. Ack Sedan jag intet mer är road att meddela mig til min docka, finner jag ingen som förstår mig. Vid 43 år mfördes Eugenie i sällskapsnöjena cirklar, och vid 20 hade de redan för henne för lorat allt behag. Hon måste likväl deltaga ut dem och snart endast utgöra en skugga åt sin yn gre syster, hvilken, i sin ordning, b!ef skugga å andra. Förfelad var deras bestämmelse i lifvet och när man tänker på, att de arma måhända e kunnat gifva egna barn något bättre, än hvad d sjelfva erhållit, så är det ju nästan att tacka Gu för, alt de ensamma få vissna bort, ehuru sorg ligt det är att se de vackra blommorna aftyn: utan att sjelfva njutit någon verklig sällhet, elle kunnat skänkt den åt andra. Deras bror ökade antalet af denna mängd ung karlar, hvilka, då de icke i hemmet sett urbilde; af huslig lycka, Gvinlig dygd och manligt värde också ej tro på någondera, och kanske just der före gå miste om det mil, som kunnat gjort den till lyekliga menniskor för sig sjelfva och nyttig medlemmar 1 samhället. Inom den familjkrets, hvarest Louise var de verkande bjulet, utvecklade sig deremot allt til det bästa. Blomstrande 1 ungdomlig helsa oc! skönhet voro hennes döttrar prydda med alla des