Aftonbladet – 2 maj 1844, sida 2

Innan jag för denna gång lemnar Fannys hem bör jag dock söga, att jag hos hennes filla Desirte upptäckte mången godbetens stråle som sträfvade att genvomtränga det sjelfsvåldets och egenviljans töcken, hvilket omgaf hennes unga själ. Måtte den häruti lyckas, samt allt synas bättre och trefligare när vi nästa gång inträda i denna boning, hvilken vi nu lemna för att blicka i Louises. Glädje och frid herrska fortfarande här, och de lidanden hvilka under kikhostans och messlingens perioder, än mera påkallat den ömmaste föräldravård, hade om möjligt, innerligare än förut fästat barnen vid dem, som de stundeligen sågo uppoffra nattens hvila och dagens fröjd, för at hyllande liodra deras smärtor. Ena ny liten verldsborgarinna hade ökat syskonkretsen och föräldra-glädjen. Något mera l!jut kan man knapt föreställa sig, än den kärlek och de ömma omsorger, med hvilka den späda om. buldades af sina båda äldre systrar. De uppfyllde nästan bredvid henne modrens plats och upp. gjorde redan planer, huru de skulle lära henne sy, sticka, läsa och detta allt som de nu tyckte sig sjelfva kunna. Och i sanning, skickliga dertill syntes de väl blifva; ty sällan finner man, med fullkomligt bibehållande af barnasinnets hela enkelhet, mera verkliga kunskaper än hos dess: barn. Under lek, om man så vill, ty det skedde all tid med ömsesidigt pöje, men under en allvarlig lek, meddelade föräldrarne dem sjelfve allt hvad de för sina år behöfde lära. Religionens heliga sanningar gjordes dem kör: och Ilefvande genom stundeliga exempel af des: läror verkställda i lefvernet, genom bönen för